Dagens Nyheter – 10 april 1874, sida 2

Se Lo hvilken, såsom ni torde ha märkt, är anbragt i hörnet af mitt hus, och hon omtalade för mig, huru förändrad den stackars flickan blifvit. Hon ser ut som hennes mor såg ut ett eller-två år innan hon dog, sade Margot. Hennes kinder äro magra, och de ha en feberaktig rodnad, som bådar intet godt. Hon har troligen måst arbeta alltför hårdt i sin tjenst. Sannolikt hade man icke väntat henne i natt, ty jungfrun, som kom och öppnade porten, uppgaf ett rop, när hon blef henne varsa och syntes intagen af den största öfverraskning. 9Sedan kom fröken Dumarques ned och jag såg systrarne omfamna hvarandra. Fölicie! sade Hortense. Du är lik en död, som uppstigit ur sin graf! -Härpå tillslöts porten och min hushållerska hörde intet mera, — Ni såg väl Fölicie sedan, förmodar iag? — Ja. Hon passerade då och då min dörr; men det hände sällan, ty hon gick inte ofta ut. Ibland brakade jag springa ut och tala till henne. Ser ni, jag hade känt henne sedan hon var ett litet barn, och hon hade alltid visat mig mycken tillgifvenhet den tid, då hon var frisk och glad. Nu syntes hon på en gång liknöjd och orolig, som om hon icke :hade något intresse för det närvarande lifvet, utan väntade på någonting — ibland intagen af hopp, ibland af fruktan, och aldrig lycklig. Hon talade visserligen till mig med sia förra milda