Dagens Nyheter – 10 april 1874, sida 1

röst, som jag kände så väl igen — det var hennes morsg röst; men hon log -sällan,..och om hon någon gång gjorde det, var detta leende sorgsnare än tårar. För hvar gång jag såg henne märkte jag en förändring till det sämre; och jag kände att hon börjat denna resa, som vi-alla:-en dag måste anträda, äfven om vi lefva tills vi uppnått den odödlige Voltaires ålder. — Brukade någon ibland besöka henne — en: herre — en engelsman? frågade Lucius. — Ah! utbrast urmakaren; jag märker, att ni känner hennes historia bättre än jag. Ja, en engelsk herre helsade på henne, Det var nära ett år efter hennes återkomst han infann sig. Han vistades här ungefär en vecka och bodde på samma hotell, der Fö Veie blifvit föreställd för den: engelska damen, med hvilken hon lemnade Rouen; Denne herre brukade tillbringa större delen af sin tid i huset här bredvid; han och -F6licie Dumarques åkte då och då omkring i staden i byrvagn, och för första gången gedan hennesåterkomst till Rouen såg.jag en Ferkligt glad min i hennes anlete. Men på saroma gång bar detta anlete dödens prägel, tydlig nog för em hvar, som förstod läsa deri — och jag förmodar att engelsmannen såg det lika väl. som jag. Margot gjorde gitt bästa för att taga reda på allt, som hänFr i gronngården. Hon. berättade för mig,