Dagens Nyheter – 10 april 1874, sida 1

mig om våra grannar. Omeletten, som hon vanligtvis lagar med mycken omsorg, befanns en smula bränd. Jag hoppas, ni tillät henne att lätta sitt sinne? — Jay min herre; jag tyckte synd em den stackars menniskan;.. Ni kan höra henne i detta ögonblick, om n lysgnar. Det är hon som sjunger, medan hon arbetar i rummet ofvänför oss... Men till saken. Nåå; Margot, sade jag i vänlig ton; hvad har händt? Detta var att taga tappen ur tunnan; orden började straxt rinna öfvör hennes läppar. Föreställ er, utropade hon, att en mensklig varelse måst resa i ett sådant herrans väder som vi haft i natt! Jag tycker nästan att man skulle kunnat drunkva på gatan.s — Folk måste resa i alla väder, min goda Margöt; svarade jag filosofiskt: Jag hade sjolf icke behöft gå ut-under stormen aftener förut och kunde derför temligen lugnt taga den -antydda händelsen i betraktande, : Margot ryckte gå axlarne och skakade sitt hufvud våldsamt, så att örhängena en lång stund derefter fottforo att rörs sig fram och åter. Men det var en qvinna! utbrast hob, en ung och vacker qvinna, må ni tro! Denna omstiändighet gaf förhållandet ett nytt intrösse. Min filantropi hade häftigt blifvit väckt. En uäg och -vacker qvinna har varit ute i denna TUCIUSSDAVÖREN: IL ä 3eR