Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 2

lefver Julie Dumargueg ännu. Men hon lemnade Rouen för några år sedan. — Vet ni hvart hon begifvit sig? — Hon flyttade till Paris; men hvar hon der bor, det kan jag verkligen icke säga. Emellertid ... skulle det vara af vigt för er att få erfara det, så... — Det är af stor vigt för mig. — Så skulle jag möjligen kunna skaffa er upplysning derom, — Jag blir er mycken tack skyldig, om ni vill göra mig denna tjenst. Visserligen är jag ej i tillfälle att erbjuda er någon belöning, men... — Min herre, jag begär ingen annan lön än medvetandet om att ha utfört en god handling. Jag är en lärjunge till Jean Jaques Rousseau; jag lefver helt och hållet af vegetabilier, och det är min enda sträfvan ätt kunna vara mina medmenniskor till något gagn. . — Jag tackar er, min herre, för er oegennyttiga tjenstaktighet. Och kanske hi nu vill ännu mera öka min förbindelse till er genom att berätta mig allt hvad ni vet om dessa era grannar? — Gerna, min herre. — Var det en köpmansfamilj, herrskapet Dumarques ? — Öm ni vill stanna en stund hos mig, min herre; skall jag säga er allt, yttrade hr Gestin, den lille urmakaren.