Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 2

-—Ät v Han bjöd Lucius stiga in i ett samtalsrum; som låg innanför butiken och tillika synbarligen var hans sängkammare. Här togo de båda männen plåts i hvar sin länstol; hvarefter herr Gastin började sin berättelse. Genom dörreb, hvars öfre del bestod af en glasruta, hade han härunder en förträfflig utsigt öfver butiken, och han var beredd att springa upp i hvilket ögonblick: som helst; ifall någon kund skulle: ins finna sig. — Gamle Andre Dumarques, fadern, hade varit bomullshandlande på den tid; då bomullsaffärerna, likasom nästan all annan rörelse, lönade sig vida bättre än nu. Han hade samlat litet pengar — icke just mycket, men ändå tillräckligt för att kunna; med iakttagande af den ytterligaste sparsamhet, lefva på räntan. Jag tror knappast, att en annan man med lika stor familj skulle kunnat draga sig fram med en så ringa årsinkomst som Andrå Dumarques hade; men han var van att se på styfvern och kunde komma lika långt med tjugufem centimer som de flesta andra komma med en half frank. Han hade gift sig mycket sent och hans hustru var alltför ung och alltför vacker för honom; hvadan också grannarne icke underläto att prata såsom folk, isynnerhet här i staden, bruka prata om sådana förhållanden; -Men madame Dumarques var en god qvinna, och ehuru en och hvar visste,