Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 2

M0 -— allt lif; eld och fägring; hon var alltför täck för att slåppäs ut bland främlingar vid söxton års ålder. — Kom hon så tidigt ut i verlden? — Ja, det gjorde hon. Grannarne nndrade öfver att fadern kunde tillåta det. Jag, som kände honom måhända bättre än de flestå andra, ty han hade inga vänner, vågade en dag säga till honom ungefär så här: Detta är en alltför skön blomma föt att plantera i en främlings trädgård. Ami dr6 Dumarques gjorde en axelryckning. Hvad vill ni jag skall göra? frågade han Mina barn måste arbeta för sitt uppehälle. Jag är fattig och har således ej råd att låta dem lefva i lättja. Sedan sin hustrus död hade Dumarques verkligen blifvit en girigbuk. Visserligen hade han alltid varit snål, men numera hyste han blott en enda önskan: att samla: pengar. — Vet ni, till hvem Fåelicie kom, då hon lemnade föräldrahemmet? — Det stackars barnet! — Nej, jag vet det icke riktigt. Så mycket kan jag säga, att det var en engelsk dam, som tog henne i bin tjenst. Jag hörde det af Dumarques sjelf; ty såsom jag nyss nämnde, talade han mera öppet till mig än till andra. Ett äldre engelskt fruntimmer, som var ogift och mycket sjukligt, passerade Rouen med sin broder, också en äldre man och ungkarl. Fruntimrets kammarjungfru hade insjuknat på