Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 1

a FET Rn att hennes äktenskap ingalunda. var lyckligt; hörde man henne aldrig beklaga sig. Hon gjorde sin pligt och trälade sig: till döds, for att få det lilla som fanns att, räcka till och för att hålla sitt hus snyggt och fint. Nr 17 var ett mönster för hela qvarteret på den tiden, det kan jag försäkra er. — Hon trälade sig till döds, säger ni, min herre? Hvad menar ni dermed? sporde Lucius. — Jag menar, att hon fick lungsot, när hennes yngsta dotter — hon hade tre döttrar, men ingen son — var femton år gammel och lika vacker som modern varit vid hennes ålder: Hvar och en hade märkt att den stackars qvinnan år efter år alltmera aftynade, utom hennes man. Han såg. ingenting förrän döden redan till hälften tryckt gin prägel på hennes ansigte. Men då må ni tro, blef han alldeles utom sig. Han vände icke mera på styfrarne så många gånger, utan gaf ut dem flinkt nog, för att rädda henne; En doktor tillkallades från Paris enkom för henneg skull, emedan gubben icke kunde tro på doktorerna i Rouen, när de sade honom att det gått för långt med hans hustru, så att hon icke längre kunde botas; men äfven parisarne förklarade, att det var för sent. En smula hvila och glädje skulle ha förlängt hennes Jif, om hon kommit i åtnjutande deraf, medan. det ännu var tid. Hon dog; och jag skall aldrig glömma