Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 1

mä a SVEN nm Urmakaren gjorde en axelryckning och smålog, säsom ville han säga: k — Ödet gynnar mig icke alltid. — Mitt ärende är i stället att be er vara mig behjelplig vid mina efterforskningar rörande några personer, som lefvat här i Rouen, fastän de numera för längesedan äro döda. Huru länge har ni bott vid denna gata, min herre? — Här har jag bott i hela min Nfstid, svarade urmakaren. Jag föddes i detta hus, och min far föddes här före mig. Det finnes en skåra i dörren derborta, som angifver min längd vid fem års ålder. — Har ni någonsin hört namnet Dumarques omtalag vid denna gata? frågade Lucius? — Ni kan lika gerna fråga mig, om jag hört mitt eget namn nämnas, utbrast urmakaren. Det ena är mig lika nära bekant som det andra. Ni menar dessa Dumarques, som bodde i huset här bredvid? — Ja, jaa Bo de der ännu? — Nej, visst inte! De äro döda. Det är icke alla, som uppnå Voltaires ålder. — Äro de alla döda? yttrade Lucius i nedslagen ton. : Det syntes honom underligt, att en hel familj blifvit förintad under loppet af femton år, — Nej, det tror jag ej; så vidt jag vet, LUCIUS DAVOREN. II. 35.