Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 1

Lagutskottets utlåtande med anledning af de utaf hrr Nordenfelt, Philipson och P. Nilsson väckta motioner om vissa ändringar i gällande stadganden angående dels mannens målsmansrätt öfver hustrun och dels makars giftorätt kommer att i dessa dagar blifva föremål för riksdagens förhandlingar. Såsom man kunde vänta har utskottet afstyrkt den första och sista af dessa motioner. Äfven hr Philipsons förslag — ehuru det, såsom motionären sjelf erkänt, icke egentligen motsvarar hans individuella åsigter, utan fastmer afser att gifva ett uttryck åt de fordringar på en förändrad äktenskapslagstiftning, som under senare tider inom alla samhällsklasser gjort sig gällande — har icke lyckats skjuta någon större breche på den sakta mognande öfvertygelsens kompakta mur. Den utvidgning af hustruns eganderättsliga område, som motionären velat genom en allmängiltig lagbestämmelse fastställa, har utskottet endast i så måtto ansett sig kunna godkänna, att äktenskapsförordets giltighet utsträckts äfven till förvaltningen af hustruns enskilda egendom, då det förut endast omfattat makarnes giftorätt. Lagutskottet har således i detta afseende intagit samma ståndpunkt; från hvilken 1871 års riksdag utgått. — Deremot måste man medgifva, att utskottet på ett sätt, som förtjenar ett obetingadt erkännande från alla humanitetsvänners sida, tillgodosett den arbetände och i anspråkslösare lefnadsförhållanden lefvande qvinnans rätt, i det att ut skottet medgifvit bustrun rättighet att råda öfver den inkomst hon genom eget arbete förvärfvar. Då man tager i betraktande att det just är. den arbetande klassens qvinnor som mest lidit af de hittills gällande oefterrättliga lagbeöstämmelserna rörande de äktenskapliga rätts-förhållandena, så bör manicke underskatta betydelsen af detta medgifvande; och icke heller torde det vara skäl att förtvifla om utsigterna för ett framtida fortgående på den bana, som blifvit beträdd. A2tenskapet är samhällets sedliga grundval och det är derför af vigt att lagstiftaren med varsamhet företager reformer inom familjerättens område. MHufvudsaken är att man icke tillsluter ögon och öron för de missförhållanden som obestridligen förefinnas och de klagomål som äro berättigade. Vi vilja härvidlag endast erinra om de gradvis framåtskridande och : till en början från de möst olika håll bekämpade, men slutligen segrande reformsträfvanden som slutligen 1yckades yinna det nu af ingen beklagade regultatet: den ogifta qvinnans myndighet. Måhända är den tid icke så aflägsen, då vi kommit till den insigt. att en myndig hustru icke är ett större vidunder än en myndig ogift qvinna.