Dagens Nyheter – 9 april 1874, sida 1

gamle Andrås ansigte, när jag såg honom komma ut ur sitt hus dagen efter hennes begrafning. — Han hade således tyckt om henne? — Ja, på siti egoistiska vis. Han hade behandlat henne som en tjenare, ja sämre än nigon tjenare i ett fritt land skulle tåla att bli behandlad, och han hade fordrat af henne att arbeta ständigt som en maskin. Han hade alltid varit hård och tyrannisk; och sorgen, i stället för att mildra hans sinne, gjorde detta blott ännu bittrare. Derigenom blef hemmet så odrägligt för hans barn, att två af döttrarne — Julie och Fålicie — gingo ut i-verlden för att tjena. Deras stackars moder hade undervisat dem så godt hon kunde; ty Andrå Dumarques hade ej velat göra några omkostnader för att, såsom han sade, häns döttrar skulle bli uppfostrade till fina damer... Frun hade sjelf fått sin uppfostran i skolan vid Sacr Coeur och var etti allo bildadt fruntimmer. Hon lärde flickorna rätt mycket; men ändå påstod man, att de icke hade nog kunskaper för att kunna antagas till guvernanter, hvadan de måste nöja sig med att bli sällskapseller hushållsmamseller. — Var Fölicie den yngsta? — Ja, och den vackraste. Hon var sin moders afbild. De andra hade fått alltför mycket af fadern — tunna läppar, kalla grå ögon, spetsiga näsor, Men hes Fölicie var