Dagens Nyheter – 8 april 1874, sida 2

vattnet och simmade ut till båten, hvilken förde dem ombord på skeppet. Flykten upptäcktes först sedan det var för sent att gripa dem. Flyktingarne äro nu på väg från Sidney öfver San Francisco till London, hvarest de af deryarande landsflyktiga kommunmedlemmar komma att mottagas med öppna armar. Regeringen har för öfrigt redan sändt en högre marinofficer till Numea för att undersöka förhållandena och på det strängaste straffa de skyldiga. Enligt senare telegram äro de undkomna kommunarderna 6, nemligen Rochefort, Grousset, Jourde (den finnansministern, som förvaltade många millioner, men hvars hustru under tiden försörjde sig med tvätt), Olivier, Pain-Balliöre och Grandelle. Franska tidningen Le BSoir berättar att enligt ett bref, som kommit tidningen tillhanda från London, Rocheforts och hans kamraters flykt redan ledt till en diplomatisk brefvexling mellan kabinetten i Versailles och S:t James. Enligt den engelska styrelsens utsago var det fartyg, som rymmarne förhyrde franskt och hade blifvit utrustadt af vänner till fångarne. Det hade ombord en besättning af 25 man, som alla voro beslutne att kämpa till det yttersta. Meningen var att 17 brottslige skulle begifva sig på flykten, men då ögonblicket var inne, voro endast. 6 i ordning, de öfrige voro sysselsatte med något arbete, som var dem anvisadt. Det ifrågavarande fartyget hade enligt de engelska myndigheternas förklaringar hissat falsk flagga. Den franska ministeren trer dock att den omständigheten att det hissade engelsk flagga kan bevisa att fartyget var utrustadt i engelsk hamn, och att myndigheterna der ej kunde vara okunniga om ändamålet med dess utrustning, och att alltså, då flykten egt rum under skydd af Englands flagga, England ock skulle vara ansvarigt för denna sak. Tidningen la Presse berättar att franska regeringen är mycket förbittrad på guvernöreai Nya Kaledonien. Det är mera än sannolikt, säger nyssnämda tidning, att en generalinspektor skall afsändas för att ånyo reglera de förhållanden, som stå i samband med uppsigten öfver fångarne. Flera Paristidningar hafva berättat att Victor Hugo skulle hafva gifvit 6,000 frank till den fond, som bildats för att sätta Rochefort och hans medflyktingar i stånd att lemna Australien. Detta lärer dock ej vara sant. Deremot skall den af Rochefort begärda summan af 1,000 pund sterling sändas så fort som möjligt. Den första inbetalningen är redan verkställd. Flera franska banker, som fruktade att blifva misstänkta för delaktighet i rymmarnes flykt, vägrade att öfversända penningar, men denna vägran skall troligen vålla endast några få degars uppskof. Hr Adam låter genom engelska banken öfverskicka penningarna, som äro hopsamlade af deltagande vänner till Rochefort. Oredan är nu större än någonsin i den majoritets leder, som gjort hertigen af Broglie till premierminister och marskalk Mac Mahon till president för den nuvarande styrelsen i Frankrike. Alla tidningar föra polemik mot hvarandra. Le Frangais betecknar den framgång bonapartismen haft såsom en skam; VOrdre frågar le Francais hvad hertigen af Broglie och hans vänner gjort sedan den 24 maj för att utplåna minnet af kejsardömets välgerningar och lofvar att kejsardömet skall veta att hämnas; YUnion förkunnar att den af ministeren fått en offentlig uppmaning att blifva hofsammare i sina anfall mot septennatet, men försäkrar, att den i alla fall. skall veta att bibehålla sin frihet i sina omdömen, Gazette de France uppmanar i sin tur det monarkisska partiet att iakttaga en bestämd plan, att sluta sig till en bestämd ledare. Men legitimisterna sjelfva äro ej öfverens sing emellan, och huru skall man då kunna hoppas på någon enighet mellan alla de olika fraktionerna af det monarkiska partiet i nationalförsamlingen? En parlamentskris är oundviklig och måste säkerligen innan kort inträffa; Om den icke uppstår i följd af någon tillfällighet, skall den säkert bryta lös i anledning af de konstitutionella lagarne eller med afseende på de anfall man riktar mot den allmänna rösträttens bestånd. Det: är i dessa åtgärder, som högra centern ser sitt sista räddningsankar. Men häruti har den säkerligen grymt bedragit sig. Bonapartisterna, som icke, såsom orleanisterna, hafva att beklaga sig öfver den allmänna rösträtten, skola förena sig med den republikanska oppositionen för att försvara denna rösträtt, och legitimisterna skola kanske till slut ock göra så, i den hemliga förhoppningen att den allmänna rösträtten skall leda: till anarki och att ur denna anarki skall uppstå en diktatur till förmån för deras heliga rättigheter. En korrespondent till Daily News berättar följande om Thiers ställning till en möjligen skeende upplösning af franska nationalförsamlingen: Hr Thiers, som, då han egde makten, satte sig emot republikanernas planer att upplösa nationalförsamlingen med en kraft, som han nu måste ångra, har blifvit tvungen att erkänna det nationalförsamlingen öfverskriditlsin moraliska rättighet att vara enväldie. Han sade för en eller två