Dagens Nyheter – 8 april 1874, sida 1

undangömda hem, der Geoffrey så oförmodadt igenfunnit sitt hjertas ideal. Allt var nu så vårdadt i trädgården, och de talrika och yppiga blommorna spredo kring stugan en herrlig vällukt. För Lucilla, som kom från det mörka, dystra Cedar House, i hvars trädgärd inga blommor trifdes, syntes detta ställe vara ett riktigt paradis. Och den gamla sköterskan, som i sin prydliga bindmössa välkomnade dem med bjertliga blickar och artiga nigningar — hvilken intressant person såg icke Lucilla i henne! — Och ni kommer verkligen ihåg herr Davoren, då han var en liten gosse? sade Lucilla, under det gumman bhjelpte henne att taga af kappan. — Kommer ihåg honom, ja! Det kan jag säga förvisso, fröken, utropade den gamla. Jag mins honom som barn så väl, att jag har riktigt svårt för att tro mina egna ögon, då jag ser honom som fullväxt man. Kan det verkligen vara han; sade jag till mig sjelf för en stund sedan, när han steg ur åkdonet, han, som jag alltid måste sätta på två rena förkläden om dagen, och som ändå aldrig var fullkomligt snygg en half timma på hela dygnet. — Jaså, smutsade han ned sina förkläden? frågade Lucilla helt förundrad. Hon hade trott, att Lacius aldrig haft något fel, aldrig .smutsat något förkläde. N