Dagens Nyheter – 8 april 1874, sida 1

— Ja, i det fallet var han en slarfver, fröken; men på samma gång var han så vänlig och kärleksfull mot alla, så hurtig och öppenbjertig. Det hände aldrig, att han talade osanning... Och -månget pund har han skickat mig, sedan jjag flyttade -hit, ehuru jsg har anledning förmoda att han sjelf icke har så godt om pengar... Gud välsigne honom! Lucilla belönade med en kyss de läppar, som berömde hennes fästman. — Hvilken god och snäll qvinna vi är! sade hon. Jag känner mig så lycklig öfver att få komma hit. — Ja, ni skall nog trifvas väl tillsammans med fröken Janet — jag ber om förlåtelse, att jag kallar henne så, men jag har aldrig sett herr Bertram, och jag kan icke finna att han betett sig så att han förtjenar att ge henne sitt namn. Ni kan vara säker om, att fröken Janet kommer att tycka om er. Hennes uppförande mot främlingar är visserligen en smula stolt och afmätt, men hon har ett lika godt bjerta som brodern. En liten anspråkslös middag hade blifvit tillredd för de resande. Lucius hann nätt och jemt äta, innan han måste begifva sig till stationen, för att medfölja tåget till Newhaven. Han måste anstränga sig rätt mycket denna dag, men hvad betydde denna möda i jemförelse med glädjen öfver att ha sammanfört de båda, som han höll kä