—WwIJj-—— och kysste det med hänförelse. Hvarifrån har du fått detta porträtt, Lucius? — Din farfar gaf mig det. — Ja, jag kommer ihåg att han visade mig det för längesedan. Men på senare tider har han vägrat att låta mig se det. — Han har kanske fruktat att uppväcka sorgliga minnen i din själ... — Likasom hade dessa minnen någonsin slumrat! Vill du ge mig porträttet, Lucius? — Icke nu, min vän. Jag behöfven för ett visst ändamål behålla det ännu någon tid; men jag erkänner fullkomligt din rättighet att ega det. : — Det är ett porträtt på andra sidan också, sade Lucilla. Hvem skall det föreställa ? — Kan du ej påminna dig ha sett detta ansigte? — Nej, jag minng blott, huru min mor såg ut — icke ens, min sköterskas anletsdrag kan jag komma ihåg. — Erinrar du dig ej, att någon husbonde fanns i detta hem vid hatvet, som du nyss talade om? — Icke tydligt. Det var en herre, som alltid förde mamma ut på promenader i vagn, hvarvid jag alltid fick sitta hemma och gråta. Denne herre måste ha varit min far, ehuru det förefaller mig som hade hans utseende betydligt förändrats. Jag minns att jag blef tillsagd att kyssa honom en