Dagens Nyheter – 7 april 1874, sida 6

RR EE skam i en sådan ändalykt, om man har sträfvat efter bästa förmåga hela sin tid. — Ni skall icke komma på arbetshuset, om det står i min makt att hindra det, hr Wincher, sade Lucius i hjertlig ton: Om ni är för stolt till att mottaga pengar af mig, så... — Nej, herr doktor, icke för stolt; det är icke stolthet, det är en grundstts. — Om ni ej vill taga mina pengar, hr Wincher, måste jag försöka finna ett hem åt er. Kom och bo hos mig. Min hushållerska har på senare tider ofta gifvit mig anledning till missnöje; jag fruktar att hon börjat i smyg förtära starka dryeker. Också har jag ingenting emot att bli henne qvitt. Visserligen är jag ej i tillfälle att erbjuda er någon större lön... — Gud välsigne er, herr doktor! Vi ha inte blifvit bortskämda i afseende på lön hos hr Sivewright. Stanna, hos mig, om ni vill, sade han, men jag är alltför fattig för att kunna aflöna er med kontanter. Jag bjuder er tak öfver bufvudet och litet mat, så att ni kan existera. Det var hans ord till mig. Och vi ha sedan lefvat på de smulor, som kunnat bestås oss. — Jag skall ge er så mycket som min nuvarande hushållerska får, yttrade Lucius, och ni måste söka draga er fram med det, tills mina egna affärer bli förbättrade. Jag förmodar att ni duger till att hålla mitt