Dagens Nyheter – 4 april 1874, sida 2

ere ARA Utrikes-Nyheter. Furst Bismarcks skarpa ord från sjuksängen i hans samtal med de två deputerade, Dietze och Lucius, hafva, såsom man kunde vänta, väckt icke ringa uppseende i Tyskland, isynnerhet som dessa yttranden följde så snart efter kejsar Wilhelms tal vid lyckönskan på hans födelsedag. Från Oöfficiös sida bekräftas det nu,: att Spenersche Zeitungs återgifvande af rikskanslerens ord är i det väsentligaste riktigt, men att hufvudtanken deri blifvit till en viss grad förbigången... MNorddeutsche allgemeine Zeitung skrifver följande: Vi hafva fått veta, att furst Bismarck icke samtalade med de två herrarne på en gång och att samtalet ej är fullt ordagrant återgifvet. Rikskanslerens hufvudtanke var att framstegspartiets hållning och styrka och till en del äfven det nationalliberala partiets uppträdande. göra situationen ohållbar. Mellan 50 och 60 riksvänliga valkretsar, som icke tänka på rikets upplösning, äro representerade af riksdagsmän, som operera mot regeringen, änskönt de riksfiendtliga partierna i och för sig äro så starka, att majoriteten är vacklande. Detta fel skall troligen snarare tilltaga än aftagd. Åberopande sig på denna uppfattning, uttalade rikskansleren sin mening, att det enda medlet häremot var en appell till valmännen, och. om detta ej hjelpte, vår en konstant mäjoritet, på hvilken en regering kunde stödja sig, öfverhufvud en omöjlighet. Bismarcks hot att, sjelf afträda är, såsom man kan. se, här utelemnadt, under det att det påpekas, att en upplösning af riksdagen efter all sannolikhet skall ega rum, om ej militärlagens första paragraf antages. Hamburger Corres:pondenz säger, att sedan det tyska rikets : grundläggande situationen aldrig varit svårare än nu, och anser att rikskansleren i alla händelser brutit med det nationalliberala partiet. Dettapartis organ, National-Zeitung, intager, uppenbart en vacklande hållning; det förklarar att Bismarcks missnöje ej är oberättigadt. och anbefaller sina anhängare den starkaste partidisciplin i betraktande af det kinkiga förhållandet till utlandet och de inre stridigheterna, hvarpå det slutligen anbefaller partiet att fästa tillbörligt afseende vid re: geringens. önskan, likväl på det vilkor att regeringen likaså uppfyller sin pligt och visar sig tillmötesgående: Man försäkrar likväl. att. det nationalliberala partiets venster, som anföres af Lasker och Stauffenberg, vidhåller sin mening och ej vill göra några vidare eftergifter utöfver sitt beslut att 360,000 man böra utgöra armåns fredsstyrka. Att anställa gissningar öfver slutet på denna konflikt är temligen gagnlöst. Hela centrumpartiet, yttersta venstern, polackarne, sociaisterna och de elsass-löthringska deputerade skola utan tvifvel rösta emot militärlagen, och understödjas deras röster af det nationalliberala partiets venster, blir regeringens förslag förkastadt. Ett rykte gick att rikskansleren skulle. hafva inledt :underhandlingar med centrumpartiet. Man berättade sålunda att en framstående medlem åf centern, Windthorst-Meppen, skall hafva sagdt: Bismarck vill komma det nationalliberala partiet att begå en grandlig. dumhet för att finna en förevändning att kasta det åt sidan och försona -sig med oss. Emellertid lär detta rykte om underhandlingar med centrumpartiet sakna all grund, Det är dock intet hinder för att en fredlig lösning kan uppnås; riksdagens majoritet är på förhand böjd för att gå in på militärlagen för en tidrymd af 3 år; det är endast regeringens begäran, att den må beviljas för beständigt, som träffat på ett hårdnackadt motstånd. Dessutom kan man..se att, i följd deraf att kejsaren lagt sin rTöst i vågskålen, en stark rörelse till fördel för regeringens förslag börjat visa sig bland befolkningen. I Brandenburg och Baden hafva valmännen för afsigt att sända adresser till sina representanter med uppfordran att. rösta för regeringens förslag utan: alla vilkor, och-en liknande rörelse har visat sig i södra Tyskland och Rhenprovinserna, Det är bra, säger den officiösa Nordd. allg. Ztg, att riksdagsmännen hafva tid under påskferierna att lära känna sina valmäns åsigter. Af den preussiska generalstabens verk om det fransk-tyska kriget. har nu det femte häftet utkommit... Det omfattar händelserna från den 15 augusti om morgonen till aftonen den 18, då slaget vid Gravelotte stod, och framställa företrädesvis slaget vid Vionville-Mars la Tour den 16 augusti. General Moltke säger om denna blodiga kamp, i hvilken fransmännen tillskrifva sig segern, följande: De ohyggliga offer, som detta 12 timmars slag kostade, fördela sig nästan lika på ömse sidor, nemligen för hvarje af parterna 16,600 man, i hvilket antal dock de fångar som togos äro medräknade. Ändatill aftoden vår. segern oafgjord. Ty lika litet som preussarne lyckades : att fördrifva; den mer än dubbelt så starka franska hären från dess hufvudpositioner, lika litet hade den förmått att återeröfra den position, som den förlorade på middagen, och ånyo öppna sig en marschlinie öfver Mars la Tour. Dagens egentliga betydelse ligger alltså icke i de taktiska resultaten. Å ingendera sidan sökte man att draga nytta af de vunna fördelarne, ty ingen af de stridande parterna var istånd