Dagens Nyheter – 4 april 1874, sida 1

ningar mot den delen af den kungl. propositionen, som var kontrasignerad af hr statsrådet Wern. Man vill också veta att det icke gick i första taget att afvika från gammal praxis att inom generalitetet söka öfverståthållarekandidater. Deremot lärer civilministern bestämdt förklarat, att man denna gång till öfverståthållare ovilkorligen borde utse en person, hemmastadd i den civila administrationen, och sålunda nämdes äntligen baron Ugglas, utan att hafva dokumenterat : sig på hästryggen. Man bör ej förneka att detta gjort ett godt intryck på hufvudstadens invånare. Sedan baron Ugglas blifvit utnämd, anse sig emellertid konwngens rådgifvare, åtmin stone de bestämdt afgående, oförhindrade att genom de ministeriella tidningarne med silkeslena handskar och i de mildaste former kunna maka honom å sido för att bereda rum åt någon fallande storhet, eller åt någon som velat, men icke kunnat bli — en storhet. Till detta arbete tror man sig I kunna begagna Stockholms stadsfullmäktige och för att missleda deras omdöme läses i D. B. för sistlidne torsdag en artikel, der sanningen endast tillåtes att till hälften framskymta. Det är denna omständighet, som vållat att vi känt oss manade att i all enkelhet göra reda för ställningen, öfvertygade att stadsfullmäktige skola sätta Stockholms intressen framför ett byråkratiskt försök att vid det förestående valet blott se på gammal bekantskaps och personliga konsiderationers fordringar. ; Frågan gäller hvem som skall fylla den af hr Bildt innehafda platsen på Stockholmsbänken i Första kammaren. D. B. yttrar med anledning häraf: Den helt naturliga önskan att se hufvudstadens styresman på Första kammarens främsta bänk lär, efter hvad Vi försport, hafva föranledt en och annan bland stadsfullmäkI tige att ifrågasätta huruvida icke vid det blifvande valet den nyutnämde öfverståthållaren,. friherre af. Ugglas, borde komma il i åtanke. Deremot hafva vi (D. B) för vår I del icke; mer vän ew invändning att göra: friherte Ugglas: är redan ledamot af Första kammaren, der han sedan 1866: representerat Östergötlands län, ett mandat, som således I upphör först i september 1875. Detta är således D. B:s enda betänkligI het, och för att gifva densamma behörig ikraft och verkan citeras åtskilligt ur grundlagen, huru lediga platser i Första kammaI ren skola fyllas genom val, och D. B. slutar med: Vi tvifla på att det skulle vittna om god takt hos Stockholms kommunalrepresentation jatt nödga Östergötlands landsting till urtima möte med ty åtföljande omgång, besvär och kostnader, endast för att få nöjet veta sin öfverståthållare sitta på Stockholmsbänken i stället för på den straxt bakom varande östgötabänken. : Den utmärkta artigheten att icke vilja falla östgötarne besvärlig med att fylla en i plats i Första kammaren efter en person, som redan för flera år sedan lemnat Östergötland, torde kanske östgötarne sjelfva med sin bekanta sjelfkänsla ej lika högt som D.-B. uppskatta. Det kan till och med hända att de rätt gerna till Första kammaren sända någon person, som med deras förhållanden är bättre hemmastadd än baron Ugglas numera kan vara. Förvisso kan antagas att jnär, efter nästa riksdag, baron Ugglas uppdrag tilländalöper, äfven med erkännande af hans lämplighet till riksdagsman, Östergötland då icke till sin representart i Första kammaren väljer Stockholms öfverståthållare. Det vore att gifva sig sjelf ett fattigdomsi bevis. Fråga östgötaärne! D.-B. fäster uppmärksamheten på vigten af de förestående gemensamma voteringarne, der en röst skulle kunna afgöra utgången för eller emot ministerens önskningar. Om regeringen behagar anmoda sina förtroendemän i både Första och Andra kammaren att med något större punktlighet iakttaga inställelse vid de gemensamma omröstningarne, !vinner regeringen derpå flere röster. Den begäran, som D.-B. nu helt naivt gör, innefattar. ingenting annat än en förklaring, att idet är likgiltigt till hvem stadsfullmäktige :skänka sitt förtroende för nio riksdagar, Iblott derigenom åt regeringen för de närmaste fyra veckorna kan vinnas en enda röst. Det är dessutom alldeles icke sannolikt att någon härefter skeende votering af nämnvärd betydenhet kommer att afgöras igenom en enda rösts pluralitet. Sedan D.-B. betygat sin stora aktning för baron Ugglas och tillerkänt honom många goda egenskåper såsom embetsman och representant, uppgifver sig D.-B. tro, att någon brist på lämpliga personer icke finnes i hufvudstaden; men namnet på D.-B:s kandidat får man icke veta. Då har en annan ministeriel tidning gått mera öppet tillväga, ty den har sagt att stadsfullmäktige vid konungens rådsbord borde söka en lämplig representant till Första kammaren, Vi skola således icke nu sysselsätta oss med en namnlös kandidat, fasthellre som det är allmänt kändt att stadsfullmäktige i dag kl. 2 e. m. på stora rådhussalen hålla en enkild öfverläggning just med anledning af det förestående valet. Hvad tvenne vet, vet ingen, men hvad hundra få veta torde kunna anses allmänt bekant. Det är således icke ogranlaga om vi förbinda oss attivårt nästa tisdag förekommande nummer göra reda för frågans verkliga läge och de tillgöranden, hvilka, utan afseende på Stockholms intressen, i främsta rummet afse att CR ARNE As RR ARR KT RN RR