Dagens Nyheter – 2 april 1874, sida 2

Hå BVLAB HER VL AVI BLUGCLRLISGB UGBTA DUE isynnerhet för att afhjelpa den oförvållade nöden. Från London berättas, att den 25 mars ett möte, under presidium af parlamentsledamoten Mundella, egde rum till ära för Henry Richard, hvilken, som bekant, förra året i det engelska parlamentet bragte frågan om upprättandet af en internationel skiljedomstol till en lösning och derefter företog en resa genom hela Europa för att personligen öfvertyga sig i hvad grad den offentliga meningen kunde vara gynnsamt stämd för förverkligandet af denna fråga och för att agitera för saken. Hr Richard förklarade sig mycket nöjd med resultatet af sin resa, skildrade det gynnsamma mottagande han rönt i Belgiens, Hollands, Österrikes, Ungerns, Frankrikes och Italiens hufvudstäder, och berättade att flera framstående parlamentsmedlemmar i de nämda städerna lofvat att framlägga frågan för sina respektive parlament. Plegradering. Härom skrifves från Paris: Alla krigsrätterna, hvilka hittills varit i Versailles, hafva nu återkommit till Paris, och de sista militära fångar, som ännu voro i Versailles, äro nu förflyttade till militärfängelset i St Cyr. En af dessa fångar, kapten Mathuzewitch, som af krigsrätten blifvit dömd till döden för det han deltagit i kommun-upproret, men af Mac Mahon benådats med deportation för lifstiden, undergick nyligen degradation på militärskolans stora gård i Paris. Han fördes fram i full uniform med hederslegionens kors och flera medaljer, som han erhållit för sin tapperhet i flera fältslag. En gammal sergeant gick bort och afryckte galonerna och epåletterna, korset och medaljerna, tog sabeln från honom och kastade allt på marken. Derefter måste den degraderade gå utmed fronten af de uppställda trupperna, hvilka bestodo af 5 regementen. Öfver 300 officerare af Paris garnison bevistade dessutom den sorgliga ceremonien, hvilken gjorde ett så mycket djupare intryck på alla de närvarande, som man visste, att han varit en tapper soldat och alltid uppfyllt sin pligt ända till dess han lät förleda sig att deltaga i upproret. Tolfärig mörderska. En korrespondent från Moskwa till Kristianstadsbladet berättar: En 12 års flicka, som i Petersburg var anställd uti en barnuppfostringsanstalt, har mördat 9 af barnen derstädes: 5 hade hon gqväft genom att stoppa ett par fingrar i halsen på dem, 2 hade hon strypt, ett hade hon dränkt i en så vatten och det sista hvilket ledde till den unga förskräckliga mörderskans upptäckt, högg hon halsen af med yxa. Hon svarar modigt på alla frågor, och berättar lugnt och omständligt huru allt har gått till. Hon lär vara ovanligt röd i ansigtet hvarför man, ehuru hon talar förnuftigt, fört henne till ett hospital under läkareuppsigt; möjligtvis är hon tokig. Nytt vin på gamla flaskor. I Mezieres finnes en stor fabrik, som icke sysselsätter sig med annat än att göra vinflaskor gamla. Vinhandlare, när och fjerran, skicka dit sina buteljer och få dem til;baka om 3 dagar, svärtade, nedsmutsade och betäckta med ett jordlager, odladt med kryptogamer. Kaninafvetin t Danmark. I tisdags passerade en större transport franska kaniner genom Fredericia, på väg till Odense. ! Aseptinträdet. Den engelska botanikern Gimbert, som länge varit sysselsatt med att samla upplysningar om det australiska trädet Fucalyptus globulus, hvilket växer. utomordentligt hastigt och uppnår en ofantlig höjd, har till den engelska vetenskapsademien insändt ett intressant meddelande om sina rön. Det har visat sig, att trädet eger en förvånande förmåga att tillintetgöra verkan af smittosamma ämnen i trakter, som äro hemsökta af febrar. Det eger den sällsynta egenskapen att ur jorden uppsuga tio gånger sin egen vigt vatten och att utsvetta en antiseptisk kåda. När det planteras i våt jordmån, uttorkar denna på kort tid. Engelsmännen voro de första som anställde försök på Kap och inom 2—3 år förändrades klimatet i den osunda delen af kolonien. Några år senare företog man sig att i stor skala plantera detta träd i Algeriet. I Pardock, 20 mil från Algier, fanns på gränsen af Harvyz en landtegendom, som var bekant för sitt ytterst osunda klimat. På våren 1867 planterades 13,000 Eucalyptus. I juli samma år, vid den tiden då feberepidemien plägar infinna sig, förekom icke ett enda sjukdomsfall. Träden voro då likväl icke mer än nio fot höga. Platsen har sedan dess varit förskonad för epidemien. I närheten af Konstantineh hade Ben Maclydhius egendom lika dåligt rykte. På 5 år uttorkades hela detta område af 14,000 träd och alla innevånarne, både små och stora, glädja sig åt den bästa helsa. Vid faktoriet Guede Konstantineh har en plantering af Eucalyptus på 3 år förvandlat 12 tunnland vattensjuk mark till en präktig park, och ha febrarne sedan varit försvunna. Samma erfarenhet har man gjort på Kuba, der trädet begagnas som preservativ mot gula febern. Ett stationshus vid ena ändan af en jernbanviadukt i departementet Bar var så osundt; att folket icke höll ut der mer än ett år. 40 af de nämda träden planterades omkring bosfället och nu är der lika sundt som på något annat ställe utefter linien. Man veticke om detta välgörande träd kan växa annat än i heta zonen, men hoppas att försök må anställas, på det att äfven andra trakter må kunna få njuta af denna välsignade planta.