Dagens Nyheter – 1 april 1874, sida 2

gick i stället mannen omkring hela dagar i den gamla byggnadens många lokaler och tillsåg att allt var såsom det skulle vara. Härunder rökte ban alltid sin pipa, hade en betänksam min och blickade hvar femte minut upp mot himmelen, uttalande för sig sjelf profetior angående väderleken, hvilken borde föga ha intresserat honom, eftersom han nästan aldrig kom utom porten. Så bemannadt och bevakadt, syntes honom Cedar House nästan lika otillgängligt som en fästning, Också blef han ense med sig sjelf derom, att ban egentligen ingenting skulle riskera, om han aflägsnade sig för några dagar. Vid vanlig tid på aftonen begaf han sig till sin fästmö och fann henne något gladare och lyckligare än hon på länge varit — en anblick, som innerligt tillfredsställde honom. , t — Min älskling, sade han i hjertlig ton, under det han blickade på det bleka anletet, som i icke ringa mån förlorat sitt BOrgbundna uttryek, du ser nu lika lugn ut som fordom — jag känner igen detta milda, fridfulla anlete, som beredde mig en sådan öfverraskning för nära ett år sedan, då dörren derborta öppnades och du trädde in, bärande en liten bricka. — Hurua väl da kommer ibåg allt, Lucius! Ja, jag har kännt mig lyckligare i dag. Jag bar sutit hos farfar, och han synes