Dagens Nyheter – 1 april 1874, sida 2

skall omfattas med stort intresse af stadsboarna äfvensom af den studerande ungdomen och studenterna. För min del skulle jag dock icke, i likhet med den lärde, kalla det fenomen för elfdans, som uppkommer derigenom, att man öfvervattnat ms flytande spillning och då formen bes ror på körsvennen eller hästens nyckfulla svängningar emellan träden. Dylika elfdansar vill emellertid den Slärde, såsom sagdt är, förevisa vid Upsala, och jag tror gerna, isynnerhet då deras form beror på körsvennen, att de understundom kunna taga sig rätt komiska ut och sålunda väcka både beundran, förundran — och löje. Enligt min tanke framgår sålunda af det nu anförda, att den lärde icke har riktigt reda på hvad folket egentligen menar med celfdans; ty de der underliga Upsalafigurerna kunna alldeles icke så benämnas. EM dans torde deremot möjligen vara till sitt uppkomstsält temligen lika med den lärdes Strollring, en benämning, som han anser vara mera språkriktig än elfdans. Dettasenare påstående lemhar jag alldeles derhän; men att de i fråga varande trollringarna, enligt den Slärdes påstående, äro ofantligt talrika på alla öppna betesmarker, der de på långt håll kunna urskiljas, förvånar mig ganska mycket. Då det naturligtvis icke kan komma i fråga, att en lärd naturforskare så orimligt hugger tilli växten — undantag finnas dock och äro för somliga ganska karakteristiska — så må väl ingen undra öfver, om jag härvidlag antager, att den lärde med sina trollringar, liksom med sina kuriösa Upsaladansar måste mena något helt annat fenomen, än det, som folket plägar kalla elfdans och som alldeles icke är så allmänt förekommande som den lärdes besynnerliga dansar. Att så icke är, kan man sluta äfven derutaf, att elfdansen i alla tider väckt mycken uppmärksamhet och gifvit anledning till så många skrockfulla historier, hvilka väl ingen hvardaglig företeelse kan framkalla. — Innan jag sålunda med säkerhet vet hvad den lärde naturforskaren egentligen talar om för slags dansar och hvad han åsyftar med gitt besynnerliga uppträdande, så tjenar det ju till ingenting att jag inlåter mig i något vidare resonnemang om saken. Han har lofvat att en annan gång närmare utreda förloppet af trollringarnas uppkomstsätt, och först när detta skett, skall jag ha den äran att ånyo göra honom min uppvaktning. Må han blott grundligt vederlägga mig i alla punkter. Jag önskar intet högre än att blifva nedsablad at en stor man. Då faller man med heder. Med några slutord vill jag dock redan nu fästa den lärde naturforskarens uppmärksamhet på svamparna. Jag känner temligen noga till deras uppkomstsätt och tror nog att de stundom kunna samla sig äfven i elfdansarnas krets. Men icke må väl den lärde derför tro, att svamparna äro ett upphof till elfdansarna? Jag vet med visshet att de infinna sig först sedan elfdansarna redan blifvit bildade, då dessa svampar, hvilka gruppera sig alldeles såsom den lärde antydt, sedermera komma att utgöra ett verksamt medel till elfdansarnas varaktighet och till deras vexlande bevugenhet. I min-förra uppsats blef detta til agifvande helt ofrivilligt uteglömdt. Den s. k. naturforskarent,