Dagens Nyheter – 30 mars 1874, sida 1

Ra Den med våra skolförhållanden något möera förtrogne har helt säkert icke kunnat undgå att märka, att de enskilda läroverken städse varit föremål för en än mera öppet framträdande, än mera i tysthet verkande obenägenhet ifrån många af de offentliga lärarnes sida, bland hvilka några till och med varit lika nitiska i bemödandet att nedsätta den privata undervisningen som i fullgörandet af egna tjensteåligganden, En: omständighet, som åtminstone icke kau sägas hafva befrämjat våra privatskolors utveckling, må här endast i förbigående: vidröras. Hvar och en, som känner de mäns åsigter. hvilka under det sista årtiondet haft högsta ledningen af elementarskolans angelägenheter sig: anförtrodd, skall utan tvifvel gifva. oss rätt i. det påståendet, att desse män i grunden varit privatskolan obevågne. I De hafva troget fasthållit vid den hos oss I sekelgamla, af våra skolors. nära samband me dkyrkan tvifvelsutan närda uppfattning; enligt hvilken all pedagogisk verksamhet, ja, all intellektuel verksamhet :öfverhufvud, ytterst vore att betrakta såsom en statens angelägenhet. Af en sådan uppfattning; hvilken för öfrigt i yårt land är långt allmännare än man vanligen föreställer sig, kän följden naturligen icke blifva någon annan än den; att den privata undervisningen måste ! betraktas som -ett mer eller. mindre -obehörigt ingripande i statens egen verksämhet såsom uns dervisare, på samma sätt som resepredikantens uppträdande : från strängt statskyrklig ståndpunkt måste anses som;en opåkallad inblandning i det ordinarie -presterskapets embetsförvaltning. Att de privata elementarläroverken hos oss kunnat nå den utveckling, de verkligen nått, oaktadt de mer eller mindre direkt motarbetats. af krafter, som visst icke förtjena namn af svaga, ådagalägger soöliditeter af det förtroonde, hvärmed de omfattats från allmänhntens sida, äfvensom att antalet af de föräldrar och målsmän, som för sida barn föredraga. den fria, de individuela ananlagen mer tillgodoseende undervisning, som privatskolan lemnar, framför den i detalj reglementerade undervisningen vid statens läroverk, är i ständig tillväxt. Säkert är dock att de svenska privatskolorna aldrig skola nå den utveckling, af hvilken: de äro mäktiga, såvida de icke från det offentligassida erhålla nödigt understöd. Det är för att bereda dem sådant understöd, Bom de båda motioner, hvilkas hufvudsåkliga innehåll vi i början af denna uppsats afskrifvit, blifvit väckta. Då de enskilda skolorna fullfölja samma mål som de offentliga, och då de på grund .deraf för det allmänna gjelft kunna vara af lika nytta som, dessa, måste de ock anses förtjenta af uppmuntran från statens sida. Så länge som bilöuing erkännes för ett godt, bör man icke notarbeta de privata läroverken, utan fast heldre girva dem ett understöd, hvaraf de. äro i behof. Men, kunde någon invända, dessa läroverk ärd i vårt land alldeles öfverflödiga, emedan bildningens intressen hos oss tillräckligt bevakas af de många statsskolorna, Hvilka utan olägenhet. borde kunna öfvertaga de lärjun gar, sem nu söka sin bildning i de enskilda läroanstalterna. Denna invändning förlerer dock . vid. ett närmare skärskådande af de verkliga, förhållandena all betydelse. Vid de. tre.;större privatskolornä i Stockholm studera för närvarande omkring 480 gossär; och i.Göfeborg uppgår lärjungeantalet vid ett enda enskildt läroverk till inemot 250: Subtraherar man nu från lärjungeantalet i dessa skolor alla dem, som hafva sina föräldrar bosatta i andra orter än Stockholm och Göteborg, äfvensom dem hvilka änna icke inträdt i skolåldern, men begagna undervisningen i då nämda läroverkens lägstå kasser, så erhåller man dock till rest en så hög lärjungesiffra, att Hoh omöjligen: såsom ett plus skulle kanna läggas fill det redan nu alltför starka lärjungeantalet i de nämda städernas offentliga skolor: Bortfölle de privata läroverken i Stockholm och Göteborg, så måste i dessa städer nya statsskolor nödvändigt anläggas, så framt icke ett ganska ansenligt antal föräldrar rent af skulle tvingas att sända sina barn från hemmet för att: begagna undervisningen i läroverk mer eller mindre aflägsna från deras hemort. Ått välja det senare afdessa alternativ vore emellertid en verklig obillighet. Af det senast sagda följer icke blott, att de privata läroverken äro behöfligg, utan äfven att de tillskynda staten verklig ekotiomisk vinst genom att i sig upptaga de gossar, som icke kunna inrymmas i de befintliga statsläroverken. ! Redan innan den senaste statsreglöringspropositionen var känd; tppgingo de för elementarläroverken bestämda anslägen till La ARN ro PR