Dagens Nyheter – 28 mars 1874, sida 2

var den man, som ni släppte in i er husbondes hus genom brygghusdörren klockan mellan ett och tu natten till den 17 i förra månaden? — Min herre, svarade Jacob Wincher, lugnt mötande hans forskande blick, så sannt det finnes en högre makt öfver oss båda, gom känner och bedömer hvad vi göra ech säga, har jag beträffande denna sak endast talat med er den fullkomligaste sanning. Jag har icke släppt in någon menniska i min husbondes hus hvarken den natt, ni nämde, eller någon annan natt. — Huru! Ni var icke uppe långt efter midnatt — ni satte icke ett brinnande ljus i ett af de öfre fönstren till en signal åt tjufven — Di upplät icke åt er medbrottsling ett rum i öfversta våningen? Men jag skall säga er att jag funnit bädden, i hvilken han sofvit — askan efter brasorna, som värmt honom — och hans tomma konjaksbutelj! Om ni önskar sjelf gå fri eller bli hederligt betald för er uppriktighet, så tillstå allt. Jag: försäkrar er, att sanningen skall gagna er mest. Hvem var den man, som ni höll gömd i detta eljest obebedda rum två trappor upp i Cedar House? — Jag kan endast upprepa hvad jag sagt, herr Davoren. Jag har aldrig i hemlighet insläppt någon enda lefvande varelse i detta hus. Jag har inte gifvit husrum åt en katt en gång i den våning ni nu talar om