Dagens Nyheter – 28 mars 1874, sida 1

SJUTTONDE KAPITLET. Tidigt dagen efter besöket i Battersea infann sig Lucius i det hus, der han visste att Jacob Wincher bodde. Det var en liten oansenlig byggnad vid Crown-and-AnchorAlley och tillhörde en fru vid namn Hickett. Bottenvåningen bestod af ett enda rum, och detta var upplåtet åt Winchers. När Lucius inträdde i denna ytterst tarfligt inredda lokal, möttes han i dörren af gumman sjelf. Hennes min ljusnade hastigt i detsamma hon blef honom varse — ty hon trodde, efter hvad hon sedan berättade för fru Hickett, att han kom för att meddela att den rätta tjufven blifvit ertappad — men i nästa ögonblick gjorde sig hennes medfödda stolthet åter gällande, och hon mottog sin gäst med kylig höflighet. Minnet af de många angenäma sommaraftnar, då han i fru Winchers närvaro språkat med Lucilla om den ljusa, löftesrika framtid, som låg framför dem, vaknade hos Lucius vid åsynen af gummans välbekanta ansigte. Han kom ihåg, med hvilket hjertligt deltagande hon lyssnat till deras tal, ock han kände sig mer än någonsin böjd för att tro det hon icke hade någon delaktighet uti eller vetskap om sin mans brottslighet.