Dagens Nyheter – 28 mars 1874, sida 1

Musik. Harmoniska sällskapets konsert utföll så lysande som vi förutsade: programmet var smakfullt, exekutionen utmärkt, och prof. Giänther, som inöfvat det hela, ledde det ock till en lycklig utgång. Glanspunkten var Rossinis stora messa, hvarur 7 nummer gåfvos: det sista kända verket af den mer än 70:årige mästaren och visserligen den märkvärdigaste andliga komposition, eom sedan Mendelssohn frambringats. Denna messa är hållen i en högtiglig och värdig stil, som dock för ingen del utesluter det melodiska behag och den elegans, hvarmed Rossini i mer än ett halft sekel förtrollat verlden, och t. o. m. i den stundom fantastiska modulationslyxen förnekar sig aldrig den italienska mästarens fina smak. -Han tycks ha velat visa de tunghändta moderna teutonerna, huru djerft man kan behandla harmonien utan att förmärma dess välljud eller skymma dess klarhet. Bland de valda numren märktes isynnerhet den vackra canon-terzetten Gratias agimus, det präktiga Credo med den underbart sköna arian Crucifizus (af fröken Ellen Bergman utmärkt föredragen), den pasgionerade altarian Agnus Dei med chör m. m. I det eljest smakfulla urvalet saknade man ogerna det vackra offertoriet O Salutaris. Det tacksamma solot i Agnus sjöngs af fröken Olena Falkman med det varma uttryck, hvarmed hon förstår att höja effekten af sin sköna stämma. Messan föregicks utaf åtskilliga vokalpjeser af blandadt innehåll; deribland en af Mendelssobns skönaste byr ner (Hör mein Bitten), hvari solopartiet sjöngs med stor pietet af fröken Söhrlisg, som jemte fröken Bergman och en amatör äfven deltog i ot berömda B-dur-terzetten ur Titus; en fx tressant serenad för altsolo (fröken Falkman och fruntimmerschör af Fr. Schubert; i ett spirituelt genrestycke för fruntimmerschör af Bargicl, samt 6 nya norska sånger af A. Söderman, hvilkas lifliga nationella ton erhöll ett träffande uttryck i fröken Moes humoristiska föredrag. W. B i ————