Dagens Nyheter – 28 mars 1874, sida 1

-— 209 — om en månad till England med någorlunda välförsedd reskassa, sade han. -Återvända till England, tänkte jag; ni är en lögnare af första sorten, ty när ni var hos 0ss, påstod ni att ni aldrig varit i England. Jag brydde mig icke om att lyssna vidare, utan gick åter in till mig. Således — hvarhelst er kula må ha träffat honom, säkert är att den icke beröfvade honom lifvet. — Ni såg bestämdt vilse och tog någon annan för honom, sade Lucius. — Såg vilse? Nej, var inte han Matchi, då är jag inte heller Schanck. Ljusskenet föll på hans ansigte, så att jag tydligt såg hvartenda drag. Och denne mans utseende är minsann så karakteristiskt, att man icke förblandar det med någon annans. Jag säger er förvisso: det var han, — Återsåg ni honom vidare? — Nej, svarade tysken och skakade häftigt på hufvudet; en gång var nog. Jag for tillbaka till San Francisco den följande dagen och gick der genast ombord på ett fartyg, destineradt till England. Jag var trött på att gräfva efter guld. 3— För huru länge sedan hände detta? — Det är ett år sedan jag kom tillbaka. — Ett år! utbrast Lucius tankfull. Och jag dödade icke denne man — tillskyndade honom en kontusion i axeln kanhända, i stället för att genomborra hans hjoita. Hunger och Svbrbs DÅvOREN, IN, Lid