Dagens Nyheter – 27 mars 1874, sida 2

denne man lefvande! Den der resan, som ni synes vilja beskrifva i detalj, intresserar mig mindre. Jag har sjelf ett svagt minne deraf; isynnerhet kömmer jag.väl ihåg den förfärliga hufvudvärk, den törst och smärta i hvarje led, hvaraf jag besvärades. Jag såge helst att jag kundealldeles: glömma dessa outsägligt pinsamma dagar. — Och ni ming, huru vi. kommo till NewWestminister? Jag skildes från er och Geoffrey, som skulle återvända till England; under det att jag sjelf ämnade söka min lycka i guldlandet. Ni hade rest allenast för ert nöjes skull; men min afsigt var äfven att, om jag kunde, göra några goda affärer. Eftersom det inte ;blef något af med det der dyrbara pelsverket, som jag tänkte komma öfver, sade jag till. mig sjelf, så skall jag se efter, om jag inte lyckas bättre med guldgräfning. Det kan väl inte behöfvas så stort geni till att gräfva efter guld; man köper en spade och en. hacka och så gräfver man. i — Men Matchi? inföll Lucius, utom sig af otålighet. — Herre min skapare, hvad ni har svårt för att ge er till tåls! svarade den lille tysken, i det han utstötte ett digert rökmoln, och utan att förråda. den ringaste afsigt att påskynda sin framställning, Det var långt senare jag råkade honom — jag har ju ännu icke hunnit längre än till den