Dagens Nyheter – 27 mars 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Kejsar Wilhelm af Tyskland har på sin 77-åriga födelsedag dem 22 dennes till den gamle fältmarskalken Wrabgel, som lyckönskade honom å den tyska härens vägnar, uttalat sig om den väntade konflikten vid riksdagen angående militärlagen på ett sätt, som säkerligen skall väcka uppseende ej endast i Tyskland, utan ock i hela Europa. Kejsaren yttrade följande: Då I ären här såsom representanter för hären, bör jag icke dölja för eder att det åter synes förestå en kris för hären. Hvad jag under 4 år af pligtkänsla och öfvertygelse sträfvat efter, upprätthållit och uppnått, har blifvit belönadt med resultater, som af de förenade tyska staternas här vunnits öfver min förväntan. Känslan af detta uppmuntrar mig ock att härda ut. Jag fasthåller vid de resultat som visat sig, det må nu föra till krig eller till fredens upprätthållande i Europa. Gifven I ock för framtiden edert bistånd med trofast och verksam pligtuppfyllelse.s Kejsaren förklarar med andra ord att det icke är hans afsigt att gifva efter för riksdagens eventuela fordran af en nedsättning i den af regeringen begärda stående fredsstyrkan på 401,659 man, utan att han tvärtom vill i denna strid med representationen intaga samma ställning som under åren 1860—64 i grundlagsstridens period, under hvilken han med Bismarcks hjelp genomförde armåns reorganisation och ökade den med 11 kavalleriregementen, trots landtdagens beständiga opposition och beslut i motsatt riktning. Denna trohet mot sin pligtkänsla och öfvertygelse har, säger kejsaren, belönats med öfver all förväntan stora resultater, hvarmed naturligtvis menas segervinningarne under krigen 1864, 66 och 70. Vid dessa lysande resultater vill kejsaren fasthålla, ehvad det leder till krig eller till fredens upprätthållande i Europa; Det framgår ej rätt klart af sammanhangef, huruledes regeringens konflikt med representationen i förevarande fall skulle kunna leda till krig i Europa; meningen är likväl förmodligen att kejsar Wilhelm på det mest eftertryckliga sätt velat bemöta flera talares af det liberala partiet påstående, att antagandet af en så hög fredsstyrka under vapen skulle göra den väpnade freden i Europa periianent och vore att anse såsom en kraftig uppmaiing till strid. Kejsar Wilhelm gör ej något afseende på detta sätt att se saken, utan följer blott sin öfvertygelse om hvad som är gagneligt och nödvändigt för hären och landet. Riksdagen kan efter detta kejsarens uttalande af sin åsigt ej tveka.om; hvilken ställning kejsaren och Bismarck skola intaga i förhållande till militärlagen ; och den del af riksdagens liberala majoritet, som hittills ej velat uttala sig definitivt om lagens första påragraf, i den förhoppning att man nog skulle komma till en antaglig öfverenskommelse, när Bismarck blifvit frisk, kommer troligen att känna sig obehagligt berörd af denna förklaring från allra högsta ort. Saken står för ögonblicket så, att den mycket omtalade första paragrafen hittills icke tndergått någon förändring och att hvarje utsigt till öfverenskommelse med: regeringen, hvarmed majoriteten hittills smickrat sig, är illusorisk. Den 20 mars företog militärutskottet sin andra läsning af den omtvistade paragrafen med ett för regeringen ännu ogynsammare resultat än vid den första, ty regeringens förslag förkastådes dennis gång med 24 röster mot 4.. För öfrigt äro kejsarens ord till marskalk Wrangel ingalunda blott monarkens egen personliga mö-, ning, utan de stödja sig på en omsorgsfull öfverläggning af frågan, som kejsaren haft några dagar förut med de mest framstående militära auktoriteterna, såsom fältmarskalk Moltke m. fl. I danna konferens har man öfverenskommit om att en nedsättning i den föreslagna fredsstyrkan under närvarande förhållanden i Europa är-en absolut omöjlighet. På de sista dagarne tyckes doek regeringen ha blifvit böjd för att ge efter. Striden gäller och blott om 15,00 man mer eller mindre. a a a a a