Dagens Nyheter – 27 mars 1874, sida 1

brigg, och det gamla oumbärliga flaskfodret, jemte pipor och glag, uppburits och stälts . på ett litet bord framför em, yttrade Lucius: — Minnes ni, när jag sköt den der skurken i skogen? Min hjerna måste redan då ha varit angripen — såsom ni torde eridra er, insjuknade jag den. följande dagen — men jag tror ätt, äfven om Jag varit herre öfver mig sjelf, hvilket Jag säkerligen icke var, skulle jag handlat på alldeles samma sätt. Säg mig, Schånck, ni som känner hela saken, och som såg mig i denna frestelsens stund, begick jag ett stort brott, när jag dödade denne man? — Jag anser att ni icke begick något brott. alls, då ni sköt på honom, och om ni hade lyckats döda honom, skulle jag ha sagt att ni bevisat menskligheten en välgerning. — Om jag skulle lyckats döda honom! utrorade Lucius, i det han hastigt reste sig upp. Fins någon anledning att betvifla hans död? — Sitt ned, Davoren, och var lugn; karlen är icke värd att man på minsta sätt oroar sig för hans skull... Ni frågade, om det finnes någon anledning att tvifla på hans död. Ja, det fins en mycket stark anledning; ty när jag 8g honom sist, så lefde. han, — Gode Gud! utropade Lucius; och jag