Dagens Nyheter – 27 mars 1874, sida 1

dag, då vi togo farväl af hvarandra i NewWestminster; Söm: sagdt, jag skildes från er och begaf mig ill Sao Francisco och derpåtill de trakter, det guldgräfvaindo egehtligen uppehålla sig. Här träffade jag en mängd råa; vilda . menniskör, må ni tro: Men. jag bade ingen tur ibland dem; lifvet blef för hvar dag odrägligare. Snårt nog kom jag underfund med satt jag icke hade tillräckliga krafter till det: hårda arbetet. dag önskade — ack; hurn inherligt önskade jag icke att jag åter bofunne Mig hermimä i Sä lilla trefiiga villa här i Pattersea! Jag började kunna hvad det vill säga att åldras. En natt — jag hadö som vanligt sträfvat från morgon till sena ävällen, utan ringeste lön, och dörefter utsträckt mina trötta letnmar för att hvila — fick jag ungefär vid. tolftiden höra -en högljudd röst i ett särbeläget tält — der sutto några män och spelade — ön röst söm jag kände igen. Mitt hjerta började våldsamt klappa. Ar det den der djefvulen, tänkte jag, som brukar äta upp sina medmenniskor, när han är hungrig ? Jag smög mig försigtigt ut och ställde mig framför ingången till -det andra tältet. Det var alldeles mörkt ute, så att ingen gerna kunde :se mig, men jag såg spelarne derinne, och midt ibland dem varseblef jag Matchi. Han talade Kögt och med lifliga åtbörder. vOm allt går efter uträkning, hoppas jag kunna återvända redan