Dagens Nyheter – 27 mars 1874, sida 1

har tärts af de rysligasto gamvetsqval för denne; uslings skull. : Jag har, dag och natt bärit bördan af en stor -synd i: min själ; mina drömmar ha; varit oroliga och epsamhetens stunder bittra. Han förde handen till sin panna och. en suck. framträngde ur djupet af hans bröst, som. tycktes honom . plötsligt ha blifvit bes friadt från -en:plågsam tyngd. SÄ Säg mig, ätbrast han derefter ifrigt, säg mig allt hvad ni vet-om saken, Schanck. Var icke detta skott dödande? Jag sigtade dock direkte på bjertat. — Men träffade. honom på något anhalt ställe, det är säkert, svarade tysken; ty när jag giok ut ungefär eh timme senare: för att se efter; honom; fann jag ymniga blod: Aäckar i snön. Han hade synbårligen kräPit sin. väg. . Jag följde blödspåret ett ganska godt stycke, utan att dock-finna hönom, ty jag vågada icke aflägsna mig: alltför långt: från hydddan, der jag trodde mig komma att bli mera behöflig än förr i följd af ert sredan då märkbara. illåmående. Om mannen låg död någonstädes i snön eller om han skulle lyckas på ett eller annat vis komma ifrån saken med lifvet, syntes mig vara temligen likgiltigt. i 3; — Varsdetta det: sista ni såg af honom, frågade Lucius — dessa blodsfår i snön ? 4 — Det var det sista för en tång tid,