Dagens Nyheter – 26 mars 1874, sida 1

1 Yrudhems härad, Skaraborgs lan, är törsäld af hofrättskommissarien P. J. Hedvall till landtbrukaren Färnberg i Ekesjö-trakten för 162,500 kronor. -Inventarierna ingingo icke i köpet. Skräddarestrejk i Göteborg. Göteborgs skrädderiarbetare hade i söndags sammanträde för att taga del af arbetsgitvarnes svar på deras framställda begäran om förhöjning i arbetslönen. Detta svar medgaf en rätt betydlig förhöjning, men ville dela arbetarne i två klasser, allt efter deras skicklighet och arten af det arbete de förrätta. Arbetarne beslöto efter en längre öfverläggning att fasthålla vid den begärda förhöjningen och uttalade en bestämd vägran att ingå på någon klassindelning. I måndags de åfvo arbetarne sina resp. arbetsgifvare detta beslut och i följd deraf blefvo ock samma dag samtliga skrädderiverkstäderna stängda. Ärbetarne ha ej velat lyssna till de råd som gifvits dem att icke spänna bågen för högt, för undvikande af de samhällsolyckoör, som visa sig i myckenhet i andra länder. Prof på väfnadskonst. I Göteborgs musei industriafdelning är utstäldt ett särdeles vackert prof på väfnad från väfnadsskolan i Borås, , Det är ett större bordtäcke af ylle, -med -inväfda fasoner i dels ylle, dels silke, efter synnerligen vackert mönster. Midt på täcket är inväfd inskriften: Tacka samhetsgärd till. Göteborgs och Bohusläns hushållningssällskap af S. M. Ifvarsson och Jos. Christiansson, elever vid väfskolan i Borås år 1873. Arbetet är utfördt på jaquardväfstol. (Göteborgs läns hushållningssällskap har enom beviljandet af ett anslag (om. 6,000 kr) till byggnad för väfnädsskolan i Borås åt sig. vunnit rättigheten att der allt framgent ega paa för 4 ständiga elever från läs net, hvilka elever dessutom understödjas, under sin tvååriga lärokurs, med stipendier om 300 kr. hvardera om året.) Ofver fyra dygn vilse i skögen. Don 17 dennes intogs å sjukhuset i Upsala pigan Sofia Wikström, 23 år gammal och i tjenst hos bonden Anders Persson i Åkraby, Vendels socken. Rörande orsaken till hennes närvarande belägenhet meddelas efter å sjukhuset förda alfockeingar följande: Söndagen den 8 dennes begaf si patienten från sitt hem för att besöka sin mo er, boende 74 mil från Åkraby, och låg hos henne öfver natten, .Mäåndass morgon gick hon till sin mormoder, som bodde ett stycke derifrån, och sedan hon hos henne ätit middag, tog hon afsked mot fyratiden och hegaf sig på väg hemåt, åtfya af : sin syster. Hon hade blott en fjerdedels mil att-gå, om hon följde landsvägen; För att emellertid hinna -hem så mycket tidigare; följde hon systerns råd att taga vägen öfver raskogen. . ;Skögsstigen förde förbi ett par stugor; och som patienten aldrig? gått den förut, följde systern herme till den första stugan, hvarpå de åtskildes... Det var bart på marken och ännu ; temligen ljust, och hon kunde derför se och. följa den anvisade vägen. Hon hann också lyckligt förbi Aen Ahdra fingan. Men nu bärjade det mörkna, det blef allt svårare att följa stigen, -helstden :stötte tillsammans med flera andra; och då hon ej längre var säker på att den; hon följde; var den tta; ville hon vända om för att återkomma till landsvägen. Men förgäfves. Alt inörkare blef deti sko en, allt otydnå blefvo spåren; hon ilade franiät åt det håll hon ånsåg för det rätta; men ingen väg, ingen stuga. kunde vidare upptäckas. Den ena timmen förgick efter den ära af aftonen och natten — man kan lätt föreställa sig hennes qval. Tisdaos morgon fann henne ännu i skogen. Hon gick. oafbrutet, än följaade den ena gångstigen, än den andra, då den första tog slut eller ej längre syntes henne föra till målet. Hela tisdagen igenom fortsatte hon sin marsch, Någon hunger könde hon ej, men törsten plågade henne -oerhördt. På aftonen började det snöa. Hon fick då lindring genom att äta snö, men samma snö förstörde ock hvarje spår. Hon började nu blifva uttröttad, men vågade ej sätta sig. Hon grät och ropade, men intet svar hördes. Följande natten var, om möjligt, ärva svårare än .den första, snön föll i Yassor, hvarigenom hennes. redan förr! nafdt anlitade krafter ännu mer försvar äss. Onsdagen var det en half alns div snö i skogen; hon var då nästan uPPSAven: af trötthet och funderade flera gånger å att sätta sig ned att hvila; men fruktan ref henne fråmåt. Ingen känsla af bunger. Så tillbragte hon ännu en natt i skogen. Torsdagen voro krafterna nästan uttömda, och hon började då blifva känslolös. för sin: belägenhet. Hon gick dock: ännu mekaniskt framåt hela dagen och hela följande natten. Fredagen försvann slöheten åter och hon började ånyo reflektera öfver sin: ställning; men allt hopp var försvunnet. Hon ansåg sin sista stund vara kommen och -var många gånger betänkt på att slumra in i någon snödrifva; dock gick hon ännu framåt. Hennes venstra fot började svullna, hon försökte då att lösa upp kängbanden; men då detta ej förskaffade henne någon lindring, måste. hon afs taga kängan och utan sådan fortsätta sin väg. Så gående kom hon ändtligen sent på fredagsaftonen fram mot byn, der hennes husbonde bodde. Innan hon uppnådde byn påträffade hon emellertid en lada ;och gick in i densamma. Krafterna voro. uttömda, hon inslumrade. Mellan kl..3 och 4 på morgonen vaknade hon och gick fram till. byn. Hennes fötter voro illa angripna af . kölden. . Man använde under ett par timmars. tid gridalng med snö och kallt vatten. Den högra. foten, .som -fått behålla sin känga, kom .sig,.snart, men ej så den venstra. Hennos anhöriga lära hafva ttrat, att hon vid hemkomsten varit oredig, och förklarat hennes fruktlösa gående så, att hon skulle hafva gått i en cirkel. Sjelf tror patienten, att hon hela tiden varit vid sina. sinnens fulla bruk, Sedan hon vårit inne något, började fötterna värl , den högra vida mer än den venstra. Under lördagen och söndagen var hon fullt redig; hon Sof endåst obety ligt och någon hunger kände hon icke, hvarför hon ej heller färtärde något annat, än litet med vatten uppblandad mjölk. På måndågen efterskickades läkare, hvilken förklarade att hon borde söka inträde på sjukhuset, der hon into. 8 i tisdags. Patienten är starkt byggd och har godt hull. Visserligen har detta något minskats under hennes långvariga svältkur, dock ej synnerligen. Hon säger sig må bra. Sömnen, som de två senare nätterna befordrats med kloral, har under dessa varit god, förut aålie. Matluttenr är fortfarande mycket dågs Nedre delen af högra underbenet, liksom foten, är något rodnad, temperaturen något förhöjd, känsligheten tycks, vars normal. Det ömmar för tryck midt på fören, på dess öfre och undre sida; patienten clägar öfver häftiga smärtor derstädes. Nedre delen af venstra underbenet visar samma förhållande som det högra. På venstra foten är känsligheten betydligt nedsatt, och mot tårna, synnerligen stortån och den dernäst, har den gått nästan förlorad. Patienten förlägger värken ufs vudsakligen till fotleden, oo XXzXzXTRXRXRA STA rATrhAdE omar Moo 4