Dagens Nyheter – 23 mars 1874, sida 2

II — Ja, några dyrbära silfverpjeser och dessutom andra saker af värde ha försvunnit. En outsäglig smärta afspeglade sig i den sjuka fickans blick. — Hur kan du vara säker om att dessa saker blifvit tagna af Winchers? frågade hon. — Jo, helt enkelt derför att ingen annan skulle kunnat komma åt dem. Jacob Wincher visade sig vara en listig räf, må du tro; han spelade en komedi för mig, som var mästerligt utförd och naturligtvis hade för ändamål. att föra mig bakom ljuset. Men lyckligtvis kunde jag genomskåda honem. Han måste vara brottslig — allt vittnar derom. Också blef han afskedad af din farfar på min inrådan utan alla vidare omständigheter. Och besynnerligt är att alltgedan denne trogne tjenare lemnade huset, har hr Sivewrights helsotillstånd dag efter dag förbättrats... — Huru! utropade Lucilla med ett uttryck af fasa; du anser möjligt att denne Wincher kan ha... — Blandat gift i medikamenterna på din farfars nattduksbord, ja, det anser jag icke blott möjligt utan äfven verkligen sannt. Sådan är min öfvertygelse; men den gamle skälmen finns nu icke mer inom detta hus, och den fara, hans: fortsatta vistelse härstädes innebar, är sålunda förebyggd. Du behöfver icke vidare bekymra dig om denna sak;