Dagens Nyheter – 23 mars 1874, sida 1

det var så uppfriskande för honom, gom eljest lefde bland sjuklingar, att se de glada och friska sjömännen, de muntra och hurtiga bärarne — kom han slutligen till ett ställe, der en större trängsel med ty åtföljande buller och brådska herrskade i anledning af en hamburgsk ångares nyligen inträffade ankomst. Det var ett väldigt fartyg; bärande namnet Polstjernan, och som endast för några få minuter sedan lagt: till vid kajen. Äfven Lucius stannade här för att åskåda folkhvimlet. Men han hade icke stått lång stund, förrän han plötsligt spratt till och syntes bli helt öfverraskad. På några stegs afstånd från sig-varseblef han bland de resande, som nyss hunnit i land, en liten fet man med ett trindt, florerande anlete, en typ för det orubbliga lugnet midt i denna svärm af brådskande menniskor. Han bar en liten nätt kappsäck och vägrade på det bestämdaste att mottaga någon hjelp af bärarne. Lucius hade senast sett denne man i den amerikanska vestern. Det runda, trefliga, äkta sachsiska anletet tillhörde ingen annan än Absalon Schanck. synen af den gamle reskamraten gjorde ett. utomordentligt ajupt intryck på Lucius. Den återkallade i hans minne de dystra dagarne i urskogen — och dervid trädde bilden af den vilde främlingen, som i den värsta nödens tid delade deras bröd, lifligt