Dagens Nyheter – 23 mars 1874, sida 1

Hickan och hos hennes älskare. — Kömmer du ihåg när du första gången serverade mig en kopp te, Lucilla, sade Lucius, den der vinteraftonen i hvardagsrummet på nedra botten? Flickans ögon fylldes plötsligt med tårar, och hon vände bort sitt anlete. — Jag var så lycklig på den tiden, Lucius, sade hon; nu täres jag af ständiga bekymmer. : — Dina bekymmer äro alldeles onödiga, tro mig, min lilla vän, svarade hennes älskare. Din farfar är nu temligen återställd — visserligen svag ännu, men ändå mycket starkare än du. Han blir den af er två som först kommer i farten, lita på det. Jag skulle ha bedt honom komma hit in i afton, om jag icke varit rädd för att du skulle bli på något sätt uppskakad. Jag har aldrig haft en så retlig patient. — Ja, det må ni väl säga, doktor Davoren, inföll fru Milderson med sin glädtiga ton, jag har aldrig sett någon sjuk person vara så otålig — jämra och beklaga sig, gom om hon bure all verldens sorg på sina små, svaga skuldror. Herre Gud, jag tänker bara på fru Beck vid Stevedor-square, som har sju barn och tillika måste sköta sin fläskhandel — inte ens hon -är så förtviflad som lilla fröken här, när hon måste ligga overksam; och ändå vet hon att allt