Dagens Nyheter – 21 mars 1874, sida 4

Fortsättning från lördagen den 14 Mars. Gläd mig med svar, ty vet Min man gått från mig för det han älskar en annan, vore jag karl, så skulle TE mig skjuta för pannan. Men som qvinna, jag väl bör dränl atten, dock vill jag vänta till dess ej jag är på vatten. Ja, kära vänner, det är väl bäst på det viset, så fort som möjligt komma uti paradiset. Att vara här jag försäkrar lönar ej mödan. Jag enart är nakot och ej förtjenar jag födan. Men det passar inte, jag tyckes vara förveten, så der burdus komma in uti evigheten. Nej, jag skall lefva och skrifva hvad som jag tänker, och på så sätt blir ej utaf jag mig dränker. Dagen den är båd mörk och kall och besvärlig, och ingen borde i portrum bo som är ärlig. 0! hvad jag ängslas, snart vill min man ej arbeta, han gjort så förr, kommit fattig hem, skall ni veta, Men na han sköter sig väl, fastän han har trånad, förut som han inte ätit har på en månad. Och han var vriden, då han tog skylten från porten; och kunder arbete, gaf åt s:m Ö. den 1—n. Jag mycket skrifvit som aldrig ländt mig till fromma; ik tjenat andra, så mina fickor är tomma. Nu skall jag tigga och våga detta försöket; jag vill ha pengar och mycket mat uti köket. Men hvar är köket? Jo detta ämnar jag hyra; samt tvänne rum som ej är för hiskeligt dyra. Så tar jag piga, som skurar, springer med sqvaller och utför trappan mig leder så jag ej faller. Hvad är då lönt att jag suckar, gråter och klagar; då på min ålder jag får så härliga dagar. ij Och sen till hundra år får jag lefva för resten, ty nu är slut med bid koppor, febrar och pesten. Jag längtar svar likasom studenten på reket, får jag ej pengar, jag hänger mig uti repet. Ni som mig glommer, må då min önskan uppfylla; gå till min man, sög han skall min kista förgylla. Emma Svensen, (Sjunges som Klockarfar han skall ju allting bestyra.)