gkick, hvari de lemnats af den, sem sofvit der, ett bord, hvarpå en bläckflaska, några pennor och ett papersark qvarlågo, en tom konjaksbutelj på kaminen, ett halfbrändt talgljus, illa åtgånget af råttor, nedsatt i en gammalmodig messingsstake och placeradt i fönstret, en rankig länstol framför eldstaden, i hvilken en icke obetydlig qvantitet aska fanns — 8e der hvad som i detta rum mötte Lucius Davorens blick. — Här har någon bott helt nyligen, sade han, tänkande högt. — Ja, herre, svarade smeden, det ser så ut; någon som inte varit så nogräknad med beqvämligheterna. Men han tycks i alla fall ha förstått att njuta af lifvet, tillade han leende helt godt och pekande på konjaksbuteljen. Någon hade bebott detta rum, men hvem? Och hade Lucilla kännt detta förhållande, då hon så envist vägrade att Bätta tro till hvad hennes älskare försäkrade sig med egna ögon ha gett? Det syntes temligen sannolikt att så var, eftersom hon med en sådan ifver motsatt sig en inspektion af lokalen. Och dock glog Lucius genast bort all tanke på en sådan möjlighet, ty — han älskade henne. Efter att vidare ha genomletat hela vinden, utan att finna något anmärkningsvärdt, lät han smeden åter noga tillstänga alla