undvikit henne hittills, oaktadt jag vistas så nära henne, och jag ber nu er: förråd mig inte! — Att höra är att lyda, svarade Geoffrey. Men ämnar ni verkligen stanna här? När jag återvänder en månad härefter, för att göra anspråk på den kopp te, ni lofvat mig, skall jag då slippa den sorgen att finna er vara försvunnen? tillade han i en orolig ton. : — Jag lofvar er, att ifall jag af någon anledning skall komma att lemna Foxley — så heter vår lilla by — skall jag med några rader underrätta er om hvart jag tar vägen. Men för närvarande är det min mening att stanna här ända till November för att riktigt få hvila app mig. Sedan tänker jag återvända till mina elever i Stillmington. De skiljdes åt. Geoffrey begaf sig tillbaka till Mardenholme, der han fann sällskapet samladt i galleriet. Den uppfinningsrika lady Baker hade här låtit arrangera tableaux vivants för att roa sina gäster. — Nej, se Geoffrey! utropade Bella. Hvar har du varit hela tiden? — Jag har ströfvat omkring i parken en stund... Det är så varmt härinne, tycker jag. — Ja, förskräckligt varmt! inföll Jessie. Jag skulle verkligen önskat, att jag hade gjort dig sällskap, Geoffrey, ty de här tablåerna LUCITS DAVOREN, 11j 24