I ganers inflytande genom att söka göra troligt att ingen politisk tidning är sjelfständig sedan A.-B. upphört att vara det. Hur många gånger skola vi upprepa att den Sofelbara ministörens vapendragare saknar andra eller bättre sätt att försvara ställningen än att högtidligt förespegla sina läsare att det finnes ingen med regeringen missbelåten menniska i landet, med undantag af några portföljefterfikare i Första kammaren. Det betyder ingenting attreformer, som under åratal varit väntade, ja till och med utlofvade, uppskjutas. Det betyder ingenting att man snart en mansålder önskat förenkling i administrationen, och det betyder ingenting att beslutade förändringar verkställas på det mest sömnaktiga sätt. Allt detta är ingenting i jemförelse med den riksolyckan, att de minst skickliga personerna skulle lemna konungens rådsbord förrän hela regeringens anseende fallit till nollpunkten. Har i nyare tider någon större taktlöshet af en minister blifvit begången, än då hr Adlercreutz med detmest afgjorda hopp om att vinna en lika seger som hr Björnstjerna lät Första kammaren förnimma att regeringen, oafsedt gifna löften, kunde helt enkelt efter behag tillsvidare uppskjuta reformarbetena. Nu tycker emellertid A. B. tiden vara inne för statschefen att i Posttidningen låta intaga en ofelbarhetsförklaring, som ännu någon tid skall sprida nådens skimmer öfver hr Adlercreutz. Å. B. uppgifver: Det lärer kunna antagas som afgjordt att excellensen Adlercreutz afskedsansökan kommer att blifva hvilande till riksdagens slut. Denna underrättelse kan, då den kommer från en sådan halfofficiel organ, antagas för tillförlitlig. Våra läsare torde påminna sig att hr Adlercreutz icke inlemnat sin afskedsansökan till civildepartementet, utan försigtigtvis anförtrott den såsom en enskild sak åt konungen personligen, och af den nu erhållna upplysningen finner man att den till en början kommer att ligga till riksdagens slut. ÅA. B.; som uppgifver att man lider ganska svårt af portföljhungert, hoppas väl att ju längre det kan dragas ut på tiden, det ändtligen skall komma derhän, att denna sjuklighet skall aftaga, så att ÅA. B:s patroner och deras gynnare må få sitta i orubbadt bo. Det synes också hafva blifvit upphöjdt till grundsats att ministerombyten icke kunna ske annat än på sommaren, måhända på det att tjenstgöringen må kunna börja med tjenstledighet och brunnsdrickaing. Eljest förefaller det oss som dylika ombyten, ministerskiften eller blott rekonstruktion af kabinettet lämpligare kunde försiggå under det att nationalrepresentationen är samlad, emedan de som kallas då ha tillfälle att rådföra sig med de personer, hvilka de påräkna såsom stöd inom riksdagen till följd af gemensamhet i åsigter om hvad som kan blifva land och rike nyttigast. Men härå bör väl, enligt A. B:s åsigt, icke fästas afseende, utan lyckas de inträdande rådgifvarne att ordna vänskapliga förbindelser med A. B., så äro de förträffliga, ehvad representationen än må tänka om dem. En minister, som stödjer sig på representationen, kommer likväl helt säkert att fä det angenämare än en minister, som saknar andra hållpunkter än några försänkningar i tidningsbyråer.