Dagens Nyheter – 20 mars 1874, sida 1

svarade Janet. Det finnes tusen vägar, på hvilka sanningen kan komma i dagen. Också tror jag fullt och fast att, om min man dött på det sätt ni beskrifvit, skall er berättelse i sinom tid vinna nödig bekräftelse. Geoffrey suckade och gjorde en axelryckning. — Det är omöjligt, mumlade han. — Men min bror var ju tillsammans med er hela tiden, eller huru? frågade Janet med en undrande blick. Han åtminstone bör kunna gå i borgen för sanningen af era uppgifter. Goeffrey blef hastigt helt blek, och under några sekunder var han al.deles ur stånd att svara ett enda ord. — Olyckligtvis, stammade han efter denna ödesdigra paus, hade Lucius just då råkat ut för en svår sjukdom — jag tror att det var hjernfeber, ty han yrade och visste inte till sig — och jag förmodar derför att hans vittnesbörd icke kan synas er tillfredsställande. — När allt kommer omkring, herr Hossack, tycks det, som kunde hvarken ni eller min bror riktigt ha reda på den händelse ni här omtalat. Allt hvad ni veta måste vara hörsagor. Hvem har berättat saken för er? Detta spörjsmål var ännu svårare att besvara. Geoffrey teg en stund med alla