Dagens Nyheter – 20 mars 1874, sida 1

vi troligen aldrig skola blifva för hvarandra någonting mera än hvad vi redan äro mycket goda vänner; som då och då träffas under vandringen genom lifvet. Geoffrey gjorde allt hvad han kunde för att bringa henne på andra tankar, then han kände att han advocerade förgäfves. Alla hans argumenter vederlades af henne. Hedern manade Janet att visa sig stark i denna pröfningens stund, och hon lydde maningen, huru påkostande det än var. — Jag vill icke påstå att ni är mig likgiltig, yttrade hon, utan att bry sig om lilla Flossie, som sysselsatte: sig med några leksaker och visst icke frågade efter hvad hr Hossack och hennes mamma språkade om. Det vore otacksamt; sedan ni för min skull gjort er så mycket besvär. Jag säger blott att, intill dess min förste mans död blifyit fullt konstaterad, skall jag anse mig fortfarande bunden vid honom. — Men hvilket säkrare bevis kan ni hoppas vinna än det redan befintliga? Jag försäkrar er, att hr Vandeleur omkommit, och att detta skett i en ödemark, der intet presterskap finnes, som annoterar dödsfallen, ingen läkare, som meddelar dödsattester, och inga entreprenörer, som åtaga sig att ombesörja begrafniogar. Hans lik hvilar säkerligen i skuggan af några åldriga tallar, och intet menskligt öga torde ha sett det. — Vi skola sätta vår lit till försynen,