Ack! nu ser jag att försynen ändå är mild mot trogna älskare. Jag upprepar ännu en gång, Janet, att jag icke har följt er, men jag tillstår att jag varit förtviflad öfver att så oförmodadt mista er. Jag kom till Stilimington för att meddela er en glad nyhet, och då... — En glad nyhet! inföll hon med undrånde min. — Ja, jag medförde underrättelsen om att ni är fri. Janets bleka ansigte blef härvid ännu blekare. — Kom in på en stund, sade hon. Vi kunna ej stå här och tala om sådena saker. Flossie, spring och lek härutanför på vägen, men gå inte långt bort, min älskling. Jag skall ropa dig om en liten stund. Och nu var så god och stig in, herr Hossack ! Hon förde honom in i den lilla stugan. Allt var här i och för sig enkelt och tarfligt, men dock gjorde rummet ett behagligt intryck genom den utomordentliga renlighet, som rådde derinne. Det, var en liten fyrkantig kammare, möblerad med ett par gammalmodiga hörnskåp, en stoppad soffa med nytvättadt, randigt öfverdrag, några korgstolar, en gammal byrå af mörk mahogny samt ett bord, hvarpå en af de sagoböcker, Geoffrey gifvit lilla Flossie, låg uppslagen bredvid moderns sykorg. Gardinerna likasom golfvet voro bländande hvita, och i