fönstren sågos några väl vårdade blommor. Geoffrey, ehuru van att vistas i luxuösa våningar, tyckte sig vara kommen i ett riktigt paradis. — Är det på fullt allvar ni säger att min man är död? frågade Janet, sedan hen tillslutit dörren efter dem. Och härvid blickade hon honom i ansigtet med sina stora, allvarliga ögon. Geoffrey hade svårt för att uthärda denna blick. Han kände sig något förlägen, men svarade dock: : — Ja, han är död... Det är en mycket märkvärdig historia, och som jag icke har fullständiga bevis för sanningen af mina uppgifter, är det väl antagligt att ni skall betvifla dem. Men jag försäkrar er vid min heder... — Jag tviflar icke på er heder, svarade Janet med ett leende, men det är möjligt att jag ej skall våga lita på ert omdöme. Säg mig nu först: huru vet ni, att min man är död? — Jag råkade honom i Amerika, och der fick jag också sedan höra att han dött — jag erfor det ur en källa, som måste anses i högsta grad tillförktlig. — Ni råkade honom i Amerika. Hvarför talade ni inte om det för mig, när ni var i Stillmington ? — Emedan jag då icke visste, att hr Vandeleur var samma person som Matchi, med