Frih. Stjernblad trodde ock att man kunde bifalla reservanternas förslag utan att begå en inkonseqvens. r de Mar trodde det vara för sent att nu åberopa sig på någon konseqvens, ty den hade man redan förut förbisett vid flera tillfällen. Hvad grefve Posse angick, trodde tal. att dennes åsigt utginge från ett helt annat skäl än det han låtit påskina. Grefve Posse hade en gång vid denna riksdag velat, såsom han sjelf yttrat, begagna tillfället att stryka 3 millioner. Tal trodde att grefve Posse ej heller föraktade mindre summor. Hr Brun instämde i hr af Klints förslag. Grefve Posse begärde åter ordet och visade med sifferuppgifter, att det högre befälet hade särdeles stora löner, större än hvad som funnes på något annat håll. Lönerna borde rätta sig efter göromålen. Talaren såg häri ett skäl att afstyrka dyrtidstillägg. Hr Hellenborg anmärkte häremot, att dessa höga löner innehafvas af de högre officerarne, men att subalternerna hafva så mycket mindre. Talaren såg i grefve Posses anförande intet skäl att neka dyrtidstillägg. Efter ett kort anförande af frih. v. Essen, som instämde i reservanternas förslag, samt af hr Storckenfeldt, som yrkade bifall till utskottets hemställan, biföll kammaren reservanternas förslag. Andra kammaren afslog utan diskussion dyrtidstillägget för 1874. Härom kommer således att gemensamt voteras. Mom. b. bifölls utan diskussion i Första kammaren. I Andra debatterades derom. Först gttrade sig: Grefve Posse. Indelta armåns befäl är svagt aflönadt. Detta är sannt. Riksdagen vill med 80,000 understödja de svagast aflönade, hvilka icke hafva boställe. — Indelta armåns tillgångar äro likväl så stora genom det öfverskott boställena gifva, att med de 800,000 rdrnas öfverskott hela krigsmakten skuile kunna soldas. Men fördelningen af löneförmånerna är orättvis. Här ligger felet. Det finns regementschefer med 14,000 rdr och majorer med 10,000 rdr. Dessa höga löner ha uppkommit derigenom att boställena pr mera nu än fordom. När nu somliga sitta med så öfverflödigt stora löner och andra med så omåttligt små, hvarför har man icke reglerat detta och tagit från dem som hafva oskäligt mycket och gifvit åt dem som hafva alltför litet, utan i stället nu begärt tillägg åt de svagast aflönade? Så t. ex. har ett enda kavalleriregemente 86,000 rdr anslag och man begär nu lumpna 5,000 rdr tillägg! Detta är ej öfverensstämmande med god hushållning! Riksdagen bör ej ge något förr än en reglering är genomförd. — Tal. yrkade bifall till reservanternas förslag. Härpå uppstod en längre utflykt från ämnet, hvarunder Herr Boman sökte genom vidlyftiga tablåer öfver statsverkets tillstånd visa att finanserna alldeles icke voro så dåliga, att kammaren genom några farhågor i det afseendet behötde i onödan inlåta sig på sparsamhetstendenser, hvarpå Hr Peter Olsson lika utförligt svarade, i det han med detaljerade kalkyler vederlade den föregående talaren. Häremellan insköt Hr Lindmark några vädjanden till kammarens goda vilja, att icke lemna underofficerskårens behjertansvärda ställning åt sitt öde. Hr Nybleusj begagnade tillfället att helt kort jemföra underofficerarens och daglönarens ställning. et fins underofficerare med 300 rdrs lön. Det fins också daglönare som förtjena 3 rdr om dagen. Dessa senare ha alltså på 300 a en inkomst 3 gånger så stor som officerarne på hela året. Yrkade bifall till utskottets förslag, då han ej såg några utsigter för k. m:ts proposition. . Hr Key ville nu på tal om löneregleringar påpeka, hurusom just nu ohållbårheten af indelningsverket visat sig, då de stora missförhållandena i löneförmånerna blifvit lagda i dagen. Indelta armåns officerare äro ö så illa lottade som man är benägen att tro. Den lön som de ha af staten för sina, kanske 30 dagars arbete, då de äro på möten, är tillräcklig för en sinekur. Ty dessa embeten äro endast att betrakta som pensioner eller ryggstöd för ålderdomen, i det att de flesta, som icke ega förmögenhet, ha så rika tillfällen att på andra håll söka sin utkomst, hvilket de också ej undlåta. Att bli stationsinspektor vid jernvägarne, landtmätare, bruksförvaltare 0. 8 v. finnes ingenting som hindrar dem, då staten fordrar så litet arbete af dessa officerare. Men för att nu frånse sakens lilla sida: här pågår en strid, och derom är ingen okunnig. Om då några onskilda få sitta emellan, så är det beklagligt, men det är ju alltid fallet när en reform skall bryta sig väg. Tror man nu att det endast är armöns offioerare som få sitta emellan? Ingalunda! Innan omorganisation blifvit gjord blir det rusthållarne. Ty, exempelvis ha remonteringarne stigit 100 procent. Lider icke majoriteten, icke i kammaren, utan i hela landet af detta uppskjutande af frågan? Och just denna nu äskade förhöjning uppskjuter frågans at örande. Den enskilda rätten måste här vika för den allmänna; d. ä. några enskildes — underofficerarne för pluralitetens, jordbrukarnes! Yrkade bifall till reservanternas förslag. . Hr Ola Andersson påminde att denna afvikning och i synnerhet hrr Bomans och Peter Olssons tablåer alls icke hade att göra med de af regeringen äskade 160,000 riksdalerna. Grefve Björnstjerna kunde icke godkänna ordförandens i Statsutskottet metod att ta från dem som ha mycket och ge åt de svagare aflönade. Statsrådet eidenhjelm förklarade äfven att han ansåg nuvarande lönereglering inom indelta armån högst orättvis. Måste dock fästa kammarens uppmärksamhet på, att här 4 var fråga om någon lönereglering utan endast om dyrtidstillägg. Underofficerarnes ställning är verkligen behjertansvärd. Det finnes andra kaptener, hvilka tjenat i 20 år med 1,500 rdr och fanjunkare med 540 rdr i lön. Detta exempel må dock visa att det finnes verklig nöd bland vissa af statens embetsmän. Dessa böra ej lida något, derför att regering och riksdag j ännu hunnit komma öfverens om ett lämpligt sätt att ordna försvarsväsendet. sr Hr Lindmark bemötte några af hr Key framkastade anmärkningar. Mötena hafva sedan 1833 antagit mycket vidsträcktare dimensioner. Nu hållas rekrytmöten, befälsmöten o. 8. v., hvilka helt och hållet räta sin man. Hr Åstrand förebrådde vissa talare, som alltid hado för sed att rycka fram med indelningsverkets omorganisation, när vissa bevillningar komma på tal. Han var öfvertygad om att indelningsverket aldrig skulle falla, ty när regeringen en gång skulle komma med sitt förslag och fordra att alla ntedborgare måtte taga krigsskyldigheten. å sina skuldror, då fick man väl höra huru pass villig riksdagen vore att slå sig och folket i dermbojon, Frih. af Schmidt yrkade bifall till utskottets utlåtande. Hr Abraham Rundbäck erinrade kammarens ledamöter om det föreliggande ämnet, hvarifrån man alltför långt aflägsnat sig.