— Jag binder mig ej genom några löften, svarade hon allvarligt. Det är min önskan att ni måtte anse er fullkomligt fri, och för er egen lyckas skull vågar jag hoppas, att ni snart nog skall upphöra att bedåras af denna barnsliga böjelse. — Barnsliga! upprepade Geoffrey i stolt medvetande om sina tjuguåtta år. Jag är ju två år äldre än ni, Janet. Lucius sade mig det. — Sorgen verkar tidens verk i somliga menniskors lif, svarade den unga modern med ett matt leende. Jag finner mig mycket gammal vid tjugusex års ålder. Hör på, hr Hossack, ni har alltid varit mycket god mot mig, och jag vill derför i dag behandla er som en vän. Lilla Flossie är särdeles förtjust i er, och jag vet att hon längtar obeskrifligt derute att få komma in och språka med er. Stanna hos oss och drick en kopp te samt låt mig veta, hur ni kunde finna mig i denna undångömda vrå af verlden: — Ni glömmer att vi äro blott en fjerdedels timmes väg från Mardenholmes park, svarade Geoffrey, förtjust öfver utsigten att få dricka te tillsammans med sin gudinna. — Det vet jag nog; men jag trodde inte, att ni kände lady Baker. — Åh! jag har ju mina slägtiogar här i närheten — de bo på Hillersdon Grange —