Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

vidlyft,gt utbreda sig öfver landtlifvet och alla dess tjusande behag. En inbjudning kom från lady Baker — det skulle åter bli stor fest på Mardenholme. Bella och Jessie voro utom sig af förtjusning och kunde omöjligen begripa att ej den buttre Geoffreys min ljusnade vid denna glada underrättelse. Den stora dagen kom, Geoffrey och hans kusiner iofunno sig och mottogos på det bjertligaste sätt af ladyn. Samlingen var talrik och lysande, middagen splendid. Efter måltiden begåfvo sig gästerna ut i den förtjusande parken; man promenerade gruppvis, man spelade croquet eller njöt under skämtsamt samspråk en behaglig hvila i skuggrika bersåer. Men de ypperliga vinerna hade icke förmått jaga bort Geoffreys dåliga humör. Han skilde sig oförmärkt från det glada sällskapet och började vanåra alldeles ensam framåt på en ödslig väg, som ledde från parken, han visste icke hvait. Försjunken i tankar, afläggnade han sig ett ganska långt stycke från herrgården och kom slutligen till en liten by, der han ej kunde erinra sig någonsin förr ha varit. Byn bestod af sju å åtta anspråkslöga stugor, som dock alla hade ett snyggt, inbjudande utseende, och dess belägenhet var ytterst vacker. Här satte sig Geoffrey på en sten vid vägen, för att hvila sig några ögonblick, tänkande derunder på de menniskors