Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

nom en bestämd förklaring nu önskade att binda sig på något sätt. Samma dag utskottet förkastade regeringens förelag afslogs med 24 röster mot 3 ock ett förslag som väcktes på de konservatives sida att inskränka normalstyrkan till 380,000. De österrikiska biskoparne hafva sistlidne fredag haft ett möte hos kardinal Rauschet för att öfverenskomma om den hållning de skola iakttaga med afseende på de kyrkopolitiska lagarne. De kyrkliga dignitärer, som äro medlemmar af högern i underhuset, skola försöka att inom detta område bekämpa den nya lagstiftningen på samma gång som de ämna predika ordentliga korståg deremot bland folket med tillbjelp af pastoralbref och protester. Hvilka förvecklingar dessa manifester skola förorsaka är lätt att inse, men de kunna ock medföra sorgliga resultater nog, för hvilka de klerikale ensamt måste bära ansvaret. Ministerkrisen i Ungern är i sanniug en genomgående kris: den är en politisk kris i följd af den förvirring, som råder i partierna; den är en finanskris i följd af en dålig förvaltning och ett allt mer tilltagande deficit; den är en nationel kris, emedan magyarerna, drifne till det yttersta, öfverallt satt oppositionen i rörelse: i serviska komitatet, i Militärgränsen och nu på sista tiden bland den industri-idkande och åkerbrukande befolkningen i Transsylvanien. Man kan lätt förstå att under en sådan oreda ingen majoritet är möjlig vid riksdagen, ej heller något politiskt parti, som vågar framlägga ett bestämdt program och åtaga sig ansvaret för styrelsen. Också liknar den rörelse, som pågår bland cheferna för de olika fraktionerna — ty detta är det enda namn på partierna, som är lämrligt för situationen — hvad en Wientidning kallar ett köpslående med ministerportföljerna i Pest. Kejsaren har turvis emottagit cheferna för de konservativa och de nationella partierna, för centern och för högern; han har hört på dem alla, men förbehållit sig tid att öfverlägga innan han fattar sitt beslut. Erkebiskop Simor, Ungerns primas,-har till och med efter hvad det tyckes velat inför konungen försvara den ultramontana klerikalismens sak såsom ensamt i stånd att rädda landet. Hittills är det chefen för det afgångna kabinettet, Szlavy, chefen för venstra centern, Ghyery, och den mest inflytelserika medlemmen af venstern, Tisza, som synas hafva de största utsigterna att få i uppdrag att bilda det nya kabinettet. . Om man kan draga någon slutsats af all den oreda som visar sig, är det den att den lösning man nu kan lyckas finna på denna kris ej kan blifva annat än provisorisk. Kejsar Frans Josefs oro måste under denna sakernas ställning vara stor. Lyckligt är att denne regent är ett mönster af personlig gjelfförsakelse och af samvetsgrann trohet mot Ungerns konstitutionella traditioner.