Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

En insändare i Dagens Nyheter för den 13 d:s har i en artikel bemött min i ett föregående nummer införda uppsats En gudstjenst i Storkyrkant. Med anledning af detta genmäle, protest eller hvad jag skall kalla det, må det tillåtas mig att svara några ord, hvilka icke skola bli många, då, efter hvad jag har mig bekant, det för närvarande är samma förhållande med Dagens Nyheters spalter som med Storkyrkans gångar: der är ondt om plats. Måhända gör jag orätt i att ånyo yttra mig rörande detta ämne, dels enär insändaren, som förmodligen känner hr Fehr bättre än jag, uppriktigt beklagar den offentliga uppmärksamhet, för hvilken denne predikant redan blifvit föremål, och dels emedan det ju är lönlös möda att tvista om individuella tycken — ty om något annat har här aldrig varit fråga. Icke desto mindre ser jag mig uppfordrad att göra en invändning mot ett och annat i ofvannämda genmäle. Insändaren finner mitt omnämnande af hr Fehrs poetiska författarskap oädelt och anser att dylika vapen ej böra användas i en hederlig strid. Först och främst: hvad är här fråga om för en stridt? Jag går i kyrkan en eftermiddag för att höra vår för närvarande mest omtalade predikant, och jag tager mig friheten att göra en skildring af mina intryck från den gudstjenst jag bevistat — det är allt. — Vidare: hvad berättigar den ärade anmärkaren att spåra oädla motiv till mina ord, då jag omtalar hr Fehrs föregående skriftställeri? Visserligen kunde härom vara något att säga, men icke är det af den beskaffenhet att den hr Fehr, hvilken nu talar från Storkyrkans predikstol, behöfver rodna för den F.A. F., som för 2 år sedan uppträdde i Vitter Kalender, utgifven af Upsala studenter. Åtminstone har jag icke i den boken funnit något komprometterande för författaren. — Insändaren frågar med hvad rätt den mindre andaktsfulla stämning, som jag den dagen fann vara rådande i kyrkan, kan läggas predikanten till last. Något sådant har icke heller från min sida påståtts, såsom insändaren kan finna genom att ännu en gång genomläsa uppsatsen; jag har endast relaterat ett sakförhållande, som blott den behöfver taga ad notam, som hyser den grundfalska åsigten att tilloppet till kyrkan är en gradmätare på prestens större eller mindre duglighet för sitt kall. — Hvad slutligen beträffar insändarens åsigt att det är olyckligt för en predikant att bli föremål för uttalanden sådana som författarens och de som förekommit i andra tidningar och att det måste inverka störande på hans eget arbete, då han ser dess frukter så behandlas, så får jag endast uttala min öfvertygelse att hr Fehr sjelf lärer betacka sig för en sådan plaideur, som ins. visat sig vara. Vid genomläsningen häraf känner jag sanningen af den gamla erfarenheten att det är svårt att icke vara satiriskt; men då jag helst talar allvarsamt om allvarsamma saker, föredrager jag att nedlägga pennan i hopp att icke vidare af denna sak se mig föranlåten att återtaga henne. Quidam.