Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 1

sjelfva medikamenterna, som skulle gifva honom helsan, och maten, som skulle tjena honom till näring — detta mord är det värsta af alla. Ingen nedrighet finnes, som är större än denna. Fru Wincher svarade icke med ett enda ord. Hon bara såg på läkaren under stum förvåning. Sanningen att säga, började hon frukta, att den unge mannen mistat förståndet. — Han, som förr var så hygglig — hvilken skada! mumlade hon, sedan Lucius lemnat henne för att begifva sig till hr Sivewrights rum. — Ni tog ifrån mig medikamentsflaskan i går morgse, yttrade den sjuke vresigt till läkaren, så snart han blef honom varse. Men sände ni mig något annat i stället? Nej . .. Emellertid känner jag mig mycket bättre i dag, då jag sluppit medicinera; således har ingen skada skett. . — Förlåt min glömska, sade Lucius. Jaså, ni mår verkligen bättre sedan ni upphört att taga in? Dessa betänkliga symptomer, som ni klagat öfver på sista tiden, ha försvunnit, är det så? — Ja, i det närmaste. Och herr Sivewright beskref härefter noga sitt tillstånd, hvari en väsentlig förbättring tycktes ha inträdt, — Jag är glad öfver att finna er så pass återställd, sade Lucius, ty jag kan nu hop