Dagens Nyheter – 16 mars 1874, sida 2

Han erinrade sig, hurusom det hade lyst i fönstret uti den obebodda delen af den gamla byggnaden, och beslöt att gå till det rum, der det oförklarliga ljuset varit synligt. Men dörren till korridoren som förde dit var stängd, och han kom nu ihåg, att Luciila låst igen just denna dörr och stoppat nyckeln i sin fieka, då de tillsammans kommo ned från vinden. . Men om denna dörr äfven förra natten varit stängd och Lucilla haft nyckeln till densamma i sitt förvår, huru kunde då ljuset ha blifvit tändt deruppe? Detta var ett nytt problem för honom att fundera på. Han smög sig åter ut för en trappa och genom en korridor samt ställde sig utanför hr Sivewrights dörr och lyssnade. Han kunde höra sin patient andas tungt, men jemnt. Något annat ljud förmärktes icke från den sjukes rum. Men under det han stod der och väntade, nådde ljudet af en djup, lång. suck, som kom från ett annat hål, lyssnärens öra. Det var från Lucillas tillfälliga sofkammare, denna suck utgick och den tycktes komma från ett hårdt betryckt hjerta. Lucius erfor en känsla af outsäglig bedröfvelse. Sucken hade förrådt tillvaron af en bitter, hemlig olycka, en sorg som endast i ensamheten under den mörka natten kunde söka att finna ett uttryck. — Är det hennes farfars tilltagande sjuk