Dagens Nyheter – 16 mars 1874, sida 1

de förhatliga misstankarne, och då. detta icke ville lyckas, fattade han ett raskt beslut. — Jag skall icke längre behandla Lucilla som ett barn, sade han till sig sjelf. Jag har skrämt henne genom mina vinkar och antydningar; måhända skall hon med mera lugn höra mig uttala den rena sanningen. Jag skall gå till henne och omtala allt utan omsvep — jag skall säga henne hvad jag sjelf vet om förgiftningsförsöken, om de föröfvade stölderna och om den der främlingens insläppande i huset midt i natten. Jngenting skall vidare blifva en hemlighet för henne. Efter att ha beslutit detta, klädde han sig skyndsamt, åt sin frukost i största hast och begaf sig till herr Sivewrights boning. Klockan var icke mer än nio på morgonen, då han anlände dit och mottogs som vanligt i porten af gumman Wincher. Han fästade sig genast vid den gamla tjenarinnans sorgsna och högtidliga min. — Har något ledsamt inträffat? frågade han oroligt. — Ack ja! Vår fröken är så sjuk. Hon ligger i en brinnande feber... Ni kan tänka er, att när jag kom in till henne i morgse klockan half åtta med en kopp te — jag vet att hon tycker om att få någonting varmt i sig, så snart hon vaknat om morgnarne — fann jag henne yrande som en galning —